Angående förra inlägget. Det bestod fullständigt av massa ironi.

Träning behöver jag. Men det är svårt att få till med en man som är borta mycket och en bebis som kräver uppmärksamhet, samt att all ensamträning, eller gympa är så tråkig att jag inte finner motivation att ens gå dit en endaste gång.

Men. Bollsporter älskar jag. Så nu har jag frågat runt och fått napp. När maken är hemma ska jag smita iväg och spela badminton med vänner. Jag ska även utmana maken också som brukar spela ibland när han är hemma.

Som den tävlingsmänniskan han är, så måste jag ju slå honom... Hihi.

Vi börjar där så får vi se vad som händer. Det är svårt att få en regelbunden träning i detta liv. Om jag inte ska ägna kvällarna när bebisen somnat till att ha lite hemmaträning. Inte så lockande.

Nä, då vill jag hellre vara en soffpotatis. Det ska jag vara nu i alla fall!