Kära mormor

För två år sedan idag lämnade du oss.
Jag har tänkt på dig mycket senaste tiden. Vilka minnen jag har av dig, vilka saker jag väljer att minnas.

För mig var du en fantastisk mormor. Alltid något fuffens på gång när du träffade dina barnbarn. Att komma barfota hem till dig var ju bara att skrika: Lek med mig!! 
Det dröjde inte många sekunder efter att man kommit innanför dörren förrän du satt på golvet och körde nån ramsa med tårna.
Man behövde ju inte direkt tjata på dig för att få med dig i någon lek. Du var en självklar spelare i brännboll, man hade ständigt en lekkamrat när du fanns i närheten.

Men så hade du den där andra sidan också. "Gudssidan" skulle jag nog kalla det. Du tog din tro på stort allvar och såg till att vi bad och sjöng psalmer i släkten. Det finns ständigt inom mig. De där sångerna ger tröst, det var skönt att känna att det fanns någon som ständigt bad för en.


Jag har under det senaste året kommit på mig själv med att tänka: Det där måste jag berätta för mormor! 
För att i nästa sekund komma på att det inte går... Men jag hoppas du finns här hos oss ändå och ser din fina familj, barn, barnbarn, barnbarnsbarn. 

Jag älskar dig mormor!











Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0