Imorgon kommer han äntligen hem igen! Som jag längtat och snart är dagen äntligen kommen.

Helgen var en riktigt mysig helg. 3,5 timmar på Mcdonalds med en vän, diskutera allt som hör livet till, singstar flera timmar med en annan god vän, och igår bjöd jag hem folk efter kyrkan och det blev en heldag med prat och film, medan ett gäng satt på balkongen och spelade spel. Jag älskar att ha så många vänner på en och samma plats.

Lägenheten är nu skinande ren, speciellt badkaret. Det skrubbade jag igår efter att ha laddat hela dagen, så när sista person gått så kastade jag mig på badkaret med såpan i högsta hugg.

Mitt jobb har tagit fram pedanten i mig. Finns stunder på dagen då det inte finns så mycket att göra så då går jag runt och torkar diskbänken... när de har torkats 3 gånger på en dag så kan man ju tänka att det är rent.. men finns det tid så blir det några varv till. Kollegorna påstår att det blivit så mycket renare och fräschare kök sen jag kom dit..


Märker även av detta hemma, finns det tid över så blir det lätt att jag går runt och torkar eller plockar med saker.
Bra jobb alltså, som får mig att hålla ordning.

Nu ska jag snart stänga ner och hitta sängen. Ju tidigare jag går och lägger mig desto fortare kommer morgondagen.

Natti.

- Jag vill att nån bara ska ringa och erbjuda mig ett jobb!! Jag orkar inte leta, jag vill inte ha fler skitjobb och inga kollegor som struntar i mig.

Jag beklagade mig inför min älskade mitt i min svacka. Det kändes bara så tungt. Dagen efter när jag står och sliter i ogräset på kyrkogården ringer en vän till mig.

-Vill du jobba på café den här månaden?

- Jaa, det vill jag!! Men.. jag har ju två veckor kvar på det här jobbet... så det går väl inte...

När samtalet avslutats ringer min älskade och jag berättar för honom om samtalet.

- Men det är ju klart att du ska ta det!! Det är ju sånt du vill göra, du vill väl inte jobba på kyrkogården?!

- Nä, det är sant.. men vaddå, jag jobbar ju här nu.

- Det löser vi sen. Ring och säg att du är intresserad.

Några samtal senare blir jag anställd att ha hand om ett café på en folkhögskola i en månad.
Idag var första dagen. På tre timmar hann jag inte sitta ner eller andas ut, det var full fart från första stund. Tack och lov fick jag hjälp så jag kom igång ordentligt. Efteråt fick jag beröm för mitt sätt att hantera stressen och kaoset på.

Jag tappade några muggar så de gick sönder, genast var flera människor där och hjälpte mig. Jag behövde inte känna mig dålig eller skämmas, som jag hade kunnat få känna på andra platser, vi plockade ihop allt och så var det inget mer med det.

Jag blev erbjuden hjälp hela tiden, folk frågade hur det kändes, och tackade mig för mitt jobb.


Jag blev uppringd och erbjuden jobb, jag fick ett jobb som jag vill ha, jag fick kollegor som bryr sig och hjälper till.

Ofattbart men sant.

Bönesvar kanske?