Jag tror att det är så här det ska kännas, så här man ska må och så här lätt livet kan vara när man följer sitt hjärta.

Fyra dagar har jag gått i skolan. Än är det barnsligt enkelt och barnsligt skoj. Klassen befinner sig i smekmånadsfasen (för er som känner till hur grupper fungerar), och jag känner mig laddad för att plugga.

Jag har nog aldrig förr haft denna känslan inför en skolstart; jag ska lära mig allt jag bara kan få in i huvudet under detta år. Jag ska bara suga åt mig all kunskap jag kan komma åt. Det ska bli ett bra år.

Jag väntar på att kvällarna ska vara över så jag får fara tillbaka till skolan igen. Jag har tagit mig en ny roll i klassen än den jag brukar ha. Jag tar för mig, ser till att vi gör vår uppgift, jag är en av de mest ambitiösa i klassen.

När vi har rast spelar vi rundpingis, om och om igen. Under lektionstid så är det teaterövningar. Det känns som att man bara leker sig igenom dagen. Jag är överlycklig.

Idag har vi sovmorgon, för att vår lokal var bokad på förmiddagen. Jag är kaffe och städansvarig idag så jag ska snart fara för att förbereda. På tal om kaffe. Jag har druckit kaffe varje dag i skolan. Kaffe blandat med mjölk och socker. Jag rynkar inte på näsan. Tycker att det är helt okej. Jag är på väg att bli kaffedrickare. På gott och ont.


Dags för lunchpaus innan det är dags att sticka.

Ha det bra, det ska jag!

Ajöken!

Teater. Ett år med teater. Ett år att bara leka. Är det inte fantastiskt.

Igår började skolan. Träffade ett gäng härliga tjejer som jag hängde med hela dagen, men ingen av dom skulle gå i min klass. Sista timmen fick vi träffa klassen, vi var 4 st.... Vi fick lite kort info sen var det bara att fara hem.

Under inledningstalet var det en av de som pratade som pga olika omständigheter började hacka lite på Boden. Senare hade vi lite genomgång med alla elever där vi fick ställa oss på en låtsaskarta på den plats man kommer ifrån. När jag sedan, eftersom jag var själv i Boden, fick säga var jag stod så stelnade läraren lite och sa: Oj, Boden.. Ja jag tänker ju på i förmiddags då de pratade om Boden.. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. För vi tycker ju om Boden. Visst gör vi det?... och vände sig till alla elever som stämde in i ett fint JAA! Haha. Där blev jag känd på denna skola.

Idag började det mer på riktigt, nu var vi 8 st. Uppfattade det dock som att vi ska vara 10 st. Får se om det dyker upp nån till, eller ifall de räknat med assistenten och tolken som också kommer finnas med.

Det är en spännande klass, alla är vi väldigt olika. Men det har börjat bra, vi har haft lite lära-känna övningar och lite improvisation. Vi skrattar mycket och bjuder mycket på oss själva.

Det känns som att det kan bli ett roligt år det här. För en gångs skull är jag riktigt sugen på att lära, så jag ska lägga manken till och suga åt mig av allt som bara går.



Nu är jag dock trött, det tar på krafterna att börja på något nytt. Tack och lov för att jag sluppit nervositeten i alla fall.


Blir en kväll framför tvn.

Tack för idag.

Två dagar kvar, sedan börjar allvaret. Eller ja, får se hur stort allvar det blir.

Ska bli skönt att äntligen få ha något att göra på dagarna. Något att fokusera på och arbeta med. Jag ser, för en gångs skull, fram emot att ha läxor. Att kämpa för att lära mig och satsa för att verkligen få ut något bra av detta. Så nu hoppas jag bara det håller i sig. :)

Har haft en vecka i Göteborg hos min käre D. Har vart en skön vecka, som sedan avslutades med en helg i Tyskland. Eller en dag i Tyskland och två nätter på färja. For dit med hans föräldrar, och såg oss omkring i Kiel och Laboe.

Nu sitter jag ensam för han har börjat jobbet och jag far vidare imorgon. Men jag har vad jag gör. Ska bara ta tag i det också. Jag ska trotsa backen och ta mig en promenad till affären. Sedan, när allt är fixat blir det en lugn och skön kväll med tjejfilm.


Det ska bli ett spännande år detta. Min första fd kombo flyttar till Karlskoga så vi blir nästan grannar, ska bli kul att få ha henne så nära. Jag återvänder till joybells, Immanuel och alla vänner som finns kvar i den där staden. Det blir ett år av minnen, men också en start på något nytt.

Jag väntar och ser vad året har att bjuda på. Jag tror det kommer bli bra!


Tack och adjö.

Sommaren har närmar sig sakta sitt slut och jag börjar se fram emot vad hösten har att erbjuda. Det blir en ny tid, en gammal stad, nya och gamla vänner och massa roliga saker att uppleva.

       

Sommaren har  erbjudit både det ena och det andra. Många resor fram och tillbaka genom Sverige. Det har varit en lång men mycket trevlig sommar. Nu börjar jag förbereda mig för framtiden och packar ihop sommaren, delar in den i olika fack i minnet och lägger ner det som går i lådor som fraktas ner när hösten har anlänt.

           
 
Det har varit skönt med en lugn sommar, men nu är det dags att återigen aktivera mig. Örebro blir platsen där detta händer. Tillbaka till skolvärlden, denna gång som elev. Men tänk, detta kanske blir en skola som passar mig. Den som lever får se.


Bananlådorna står tomma i mitt rum och påminner mig ständigt om kommande flytt och ropar efter att få bli packade med saker. Veckans sysselsättning visar sig tydligt för mig. En sopsäck med skräp som jag lyckats bli av med genom rensning av alla mina saker står vid dörren och väntar på att stängas igen och aldrig mer öppnas. Det är dags för nästa kapitel i mitt liv och jag bläddrar med glädje vidare för att se vad detta kapitel har att bjuda på.


10 dagar kvar i norra Sverige, sedan bär det av söderut igen. Jag spenderar min sista semestervecka med min favorit, innan jag åker till staden med stort Ö. Det blir ett år utan dess like. 

En sak finns kvar att säga. Det viktigaste. Superwoman klassar sig som en lycklig och glad kvinna. Vissa dagar vaknar man med ett mörkt moln ovanför sig. Suckar några gånger för mycket, drar sig undan och svarar bitskt på en snäll fråga. Men trots dessa dagar, trots dagar då huvudet hänger och inget känns roligt, har hon hittat en känsla inom sig som stavas lycka.



Nu är det dock dags för rycket. Veckans huvudsysselsättning.