Det behövdes inte säga mer, för jag tror nog alla har det någon gång ibland.

För att du ska förstå vad jag pratar om så ska jag nu beskriva min morgon.

3.54 vaknar jag av mig själv. Kan inte somna om. Strax efter kl 4 lyckas jag somna om, men i ett sådant läge då man knappt vet om man är vaken eller sover.

6.20 ringer väckarklockan och jag känner mig inte ett dugg utvilad.

Lyckas hasa mig upp ur sängen och gör mig redo för dagen. Lyckas peppa mig någorlunda till ett helt okej humör. Eftersom att tröttheten dock finns kvar så lämnar jag lägenheten 10 minuter senare än tänkt, men eftersom jag cyklar till jobbet så har jag ändå marginal.. tror jag.

Kommer ner till cykelförrådet, låser upp cykeln och upptäcker. PUNKA! På bakhjulet såklart.

Låser cykeln, springer upp och lämnar hjälmen och beger mig till bussen. Tack och lov står den vid hållplatsen så jag hinner med den.

Anländer 30 minuter senare till jobbet än planerat. Detta gav mig alltså 30 minuter att göra en timmes jobb på. Jo, det var rätt stressigt då.

Tisdagar är toastdagar i mitt café, vilket innebär extra arbete, men även att två elever kommer och hjälper mig att värma toasten.

Två elever kom, två som inte alltid är de mest skötsamma. Men även de måste ju få en chans att testa på att jobba i caféet så det är bara att köra på. Får skälla ut dom några gånger och hota med att kasta ut dom om de inte skärper sig, och till sist så blir de rätt skötsamma.

Har dock senaste tiden varit bortskämd med att ha hjälp av några elever som varit hos mig många gånger och har full koll på läget så de kan få mer ansvar.

Nu fick jag dock hjälpa till lite mer vilket ledde till att jag aldrig riktigt hann ifatt med mina sysslor.

När rasten var över och jag kunde stänga caféet så var jag helt slut. Så slut att jag funderade på vilken av golvet eller diskbänken som var skönast att sova på. Men sånt hade jag inte tid med. Det var bara att jobba på så jag kunde få undan allt..

Så när lunchen kom så kändes allt bara skrattretande, var för trött för att orka bry mig om något. Så jag väntade mig mest att jag skulle tappa en back med porslin i golvet och allt skulle gå sönder.

Men icket. Resten av dagen flöt på förvånansvärt bra, lite långsammare än vanligt bara då jag fortfarande var slut från förmiddagen.

När jag kom hem för dagen tog jag min cykel och lämnade in den hos cykelreparatören. Smidigast så.. Han såg dock att kedjan behövs bytas ut också. Inte konstigt med tanke på att den kedjan hängt med mig sen 97 (tror jag..) då jag och pappa for in till stan och köpte mig en ny cykel.

Har haft aningar att kedjan börjat bli trött när jag cyklat ibland.. så jag lät honom göra det också. Priset bidde dock ett helt annat jämfört med att bara laga ett punka...

Men nu ska jag ta mig nyponsoppa och stekt ägg på macka (för trött för att laga en riktig middag..) och däcka i soffan. Ack så jag längtat efter det idag!!

Prata med min söta systerdotter. Tack och lov för videosamtal, hur hade jag annars klarat mig utan att få träffa henne så ofta.

Idag hade hon mycket att säga. Speciellt när vi skulle avsluta. Men för hennes mammas skull så hoppas jag att samtalet tog musten ur henne så hon somnar och kan vara på bra humör när pappan kommer hem.

Inte klokt sån söt systerdotter jag har.. å jag ska lära henne allt jag kan..... ;)

Laddade dock in några bilder från hösten i datorn idag. Så jag kan dela med er lite av min höst. Nu när snart våren är här... kändes i alla fall så när jag satt på den inglasade balkongen idag och solen lyste in. Jag fick öppna fönstret och ta av mig den långärmade tröjan..

Nu går vi mot ljusare tider istället. Skönt!