Första advent
Då var det första advent igen. Första advent har blivit sammankopplat med familjmiddag under de senaste åren. Eller snarare att alla andra far hem till familjen, äter middag ihop och har det mysigt. Jag brukar dock fara hem efter kyrkan och tja.. ha en helt vanlig söndag. Kanske med lite hemlängtan då jag får höra om alla andras första advent.
Denna första advent blev det inte ens ett besök i kyrkan. Kom hem sent i natt så jag avstod det. Jag och Emy for istället på stan och lyssnade på en barnkör och en orkester som spelade och sög i mig lite julstämning på det sättet istället. Gick rätt bra. De tände alla lampor i stan sen också och det var fullt med folk överallt. Bidde sedan en söndagsmiddag på McDonalds.. Vi fick sen också se årets Lucia och höra ett smakprov från det.
En rätt mysig dag.
I fredags var jag på releasefest när Floodgate släppte sin nya skiva. Det är ett band härifrån som jag lyssnade på en del året efter Mariannelund. Nu fick jag chans att de dem och det var mycket trevligt. 
Igårkväll for jag och Emy till Ängelholm och kollade på Human touch och Joyful noise (Glimåkra fhsk:s gospelkör). En mycket rolig kväll med mycket folk. Skönt att komma bort lite från Malmö för ett tag.
Ännu en helg som gått förbi. Några timmar kvar innan man ska sova. Dessa ska vi tillbringa hos Tomas och Johanna. Ser fram emot en skön kväll och jag hoppas jag får vakna imorgon utan huvudvärk. Något jag gjort nästan varje dag i kanske två veckor. Spänningshuvudvärk, jobbar för att det ska släppa, men än utan framgång. Men en vacker dag ska jag nog kunna sätta mig upp i sängen på morgonen och vara utvilad och förbereda mig för en dag utan huvudvärk.
Trevlig första advent!
Håll i hatten.
Nu skriver jag ofta. Så nu får ni hålla i er om ni ska hinna med.
Idag tänkte jag bara citera en sak som jag läste i boken jag läser nu. Boken är inte vilken bok som helst, utan Stad i mörker av Eyvind Johnson. Varje morgon när jag äter frukost så läser jag nån sida i boken. I morse så läste jag en liten mysig sak som jag bara känner för att citera:
"Såna här kalla kvällar har väl Gud rimfrost i skägget. När det blir för mycket skakar han på huvudet och då blir det snö. Men först tar Gud en promenad oppe i himmeln och då går han i päls och med en grov käpp i handen, alldeles som Hammar. Om han stöter hårt med käppen går det hål i himmeln och då ser man ljusen där inne. Det ser ut som stjärnor. Men inte alla ljus man ser är hål. En del är riktiga stjärnor, och det är lampor, som Gud hängt ut, för att man ska se var han bor."
Nu är det bara tre dagar kvar till helg!
Handen på hatten och fötterna på jorden.
Adjö.
Blött och kallt, men underbart!
(Kolla in på mitt huvud, min nya hjälm!)
Sådär såg jag ut i fredags när jag kom hem från jobbet. Det var lite snöigt, blött och kallt. Men glad var jag då, jag fick ju se snö!!
By the way. Snön är fortfarande kvar!
Snö, i Malmö!
Har varit två helg dagar då solen lyst och speglat det vackra vita på alla människor som passade på att ta vinterpromenader och njuta av det underbara vädret. Självklart tog jag en promenad också ut till snön och bort till havet.
Detta är från promenaden hem från kyrkan idag.
Gjorde förövrigt ett vuxet köp i fredags. Jag köpte en hjälm! Så nu är jag tryggare när jag cyklar, vilket var väldigt skönt idag när jag cyklade till kyrkan. Det var rätt så halt på vissa ställen. Halt och spårigt, ingen bra kombination. Jag funderade för mig själv hur det kommer sig att ingen väg här är sandad. Varför gör de inte sånt här? Det är ju allt bra dumt.
Jag och några till diskuterade också snökaoset som förekommer här varje år. De berättade hur snön blåser upp till stora snödrivor på vägarna utanför stan och att det kan bli uppåt en halv meter - en meter högar med snö ibland och då blir det svårt för plogbilarna att ta det, för plogbilar har de visst, och gott om dom. Men det var något som de saknade här nere som vi tydligen har hemma. Men varför skaffar dom inte det då om det kan hjälpa. Vet man att det blir kaos varje år så kan det ju vara ett bra inköp...
Sen att bilisterna inte lär sig att byta till vinterdäck i tid det är ju också något man kan fundera över. Jaja, de vill väl leva med lite spänning eller nåt.
Det var allt för idag.
Tack och hej.
Dagens statistik
Det finns 711/717 (beroende på vilken källa man utgår ifrån) Selbergare i Sverige. Vilket gör att det efternamnet ligger på plats 947 i popularitet. 374 st i Norrbottens län, 94 st i Stockholms län, 60 st Västerbottens län, 22 st i Skåne län.
Boden har flest antal Selbergare med 138 st. Umeå har bara 46 st och Malmö har 16 st.
711/717 st Selbergare. Jag undrar hur många av dessa som jag är släkt med på ett eller annat sätt.
Var kommer namnet i från? Vem var den förste som hette Selberg och när var det.
Men i vår familj så har vi ju ett H med i spelet också. Dock inte "på riktigt". Om vi hade det så hade vi varit ännu mer unika. Då finns det endast 150 (152) personer i Sverige heter Sehlberg med H. Det ligger då på plats 1480 i popularitet.
Flest antal finns i Stockholms län, 56 personer. Västernorrlands län har 44 st.
Bodens kommun har 8 st SeHlbergare, Ö-viks kommun har flest med 22 st och Stockholm kommer där på andra plats med 16 stycken.
Då blir det dock en annan fördelning på var dessa människor finns. SeHlbergarna verkar i störst utsträckning finnas i södra Sverige. Är dessa ett släkte för sig, eller har de gjort som vi och lagt till ett H?
Sen så har jag en annan fundering också. Varför la farfar till ett H för oss?
Det finns många funderingar kring detta efternamn.
Men detta lugna vatten som Sel betyder, låter fint och jag som älskar vatten kan se detta för mitt inre och njuta av bilden av det lugna vatten som rinner där i älven.
Men jag undrar om det betyder något annat med ett H, Sehl. Eller är det bara en stilgrej. Som att stava Sara med H, Sarah.. och dylikt som förekommer i så många andra namn och sammanhang.
När det dessutom läggs till ett berg efter selet så ser jag för mitt inre ett skogbeklätt berg intill en älv uppe i Norrbotten. Finns olika bilder som framkallas inom mig när jag tänker på namnets betydelse. Vissa gånger ser jag Klusåberget, med utsikten man kan få därifrån, andra gånger ser jag andra platser i naturen i Norrbotten som etsats fast inom mig.
Hur som helst så anknyter jag namnet till något vackert, något som är Hemma.
(Statistiken i detta inlägg kommer främst från två olika källor, men även från eniro då jag kollat upp olika siffror. Svenska statisktiska centralbyrån och kindo.com)
Snickare nästa?
Bidde en sen kväll och en tidig morgon. Igen. Så nu är jag trött. Igen.
Har vart en rätt bra vecka. Inget speciellt har hänt, har inte haft så mycket att göra så jag har gjort så gott jag kunnat för att hitta på något åt mig och min praktikant.
Har svårt att komma på något spännande att berätta från denna vecka. Snart är det helg i alla fall, ska bli skönt. Imorgon kväll kommer lite folk hit på inflyttningsfest så det blir kul..
Igår när jag cykla till jobbet så kom jag till en plats där solen höll på att gå upp mellan höghusen, det lyste i så fina färger. Hade blivit ett jättevackert kort. Men kameran var hemma. Så idag tog jag med den, men då var det såklart mörkt och mulet... Jaja, kan inte få allt.
Ska nu testa mina praktiska kunskaper och se om jag kan koppla i den nya taklampan vi köpt.
På tal om praktiska kunskaper. Jag och Emy var på ÖB idag. När vi kom till verktygsavdelningen med allt vad det innebär så kände jag samma känsla som jag alltid gör när jag kommer in på såna avdelningar, eller målaraffärer och dylikt. En känsla som talar om att nu är jag hemma.. eller så hemma jag kan bli i Skåne eller var jag än befinner mig. Kan det kanske vara en pik på vad jag passar att arbeta med, praktiska saker.. med händerna.. eller är det bara att den där hemlängtan som på nåt sätt alltid finns inom en medvetet såsom omedvetet gör sig påmind och säger att detta är en del av det Boden som jag gillar. Då kanske du undrar hur det kan vara Boden.. tjadu. Jag vet inte. Kanske jag påminns om barndomen då man satt med verktygslådan på trottoaren och hamrade och sandpapprade på allt man kunde komma åt. Eller är det minnen från när man hjälpt till att slå i några spikar i dasset, eller andra saker som byggts. Eller är det bara en konstig Emmagrej helt enkelt?
I don't know, all I know is that I like that feeling no matter what.
Tjilevippen!
Jag ser det blomma, jag ser det blomma....
Idag presenterades jag för församlingen för att jag är anställd av kyrkan. Fick en blomma också. Det var jag inte beredd på, en fin orkidé. Fick sen cykla hem med den. Det var spännande, blåste en del också. Men jag tror den klarade det. Nu återstår ju bara hur man ska ta hand om den. Vet du hur jag ska sköta om min kära blomma så berätta det för mig. Jag har ingen aning och jag vill gärna att den ska överleva ett tag. Första orkidén jag någonsin ägt.
Sen så har jag märkt en annan sak också. Det blommar här. Det är november och jag får höra dagligen om snön hemma och här blommar det. Helt sjukt. 
Hade en skön gårdag, gjorde ett besök hos frissan, for på stan och promenerade runt där ett tag och for sedan hem och hade en skön lugn hemma kväll helt själv.
Nu sitter vi och hoppas på att vi ska få fara till ikea, Emy har gått runt och mätt ut till hyllor, gardiner m.m. Så vi får se vad som händer.
Ajöken.
Celebrationday
Jag brukar fira lite nu och då. En gång i veckan, en gång i månaden. Tja, när jag känner att jag måste fira så firar jag.
Idag firade jag. Jag firade att det var torsdag helt enkelt och att jag skulle ha en bra kväll. Kvällen innan helg. Jag firade med att köpa hem sushi. Dagen till ära så hade jag dessutom fått en "Välkommen till Malmö"-rabatt på ett sushiställe 5 minuter härifrån. Det var 50% rabatt så jag gick och handlade såklart.
Åt middagen framför tvn med en dvd med Robert Gustavsson sketcher spelandes för mig.
En skön kväll. Nu ska jag iväg och träffa Emy på jobbet. Skulle egentligen ha farit och kollat på en improvisationsteater, men jag insåg att jag inte skulle hitta. Inte ens eniro kunde hitta en vägbeskrivning, så jag far och gör Emy sällskap istället.
En dag kvar, sen är det äntligen helg!!!
Glöm inte att fira! :)
Dagens reflekteringar
Efter att Idol-Lars blogg uppmärksammats i en artikel i aftonbladet så var jag också tvungen att läsa vad han skrivit som framkallade så många reaktioner att det blev en artikel om inlägget.
Efter att jag läst det så är det lättare att förstå "uppståndelsen".
Idol ses mestadels av tonåringar, ungdomar, men även såklart av andra. Lars reagerade på en kommentar som han fått till ett tidigare inlägg. (Kolla in länken så blir det lättare att förstå så slipper jag upprepa. )
http://www.tv4.se/1.655257?entryId=9531
Läste igenom alla kommentarer efter att jag läst blogginlägget. Det slog mig hur många det finns i detta land som mår dåligt. Sen insåg jag att mitt jobb går i stort sett ut på att se dessa människor, eller se hjälpa till att förebygga att de ska behöva må så dåligt. Allt går ju inte att förebygga, förutse men kan jag se en människa så har jag gjort mycket.
Fastnade för en kommentar också. Den tilltalade mig. En sån där sak som är bra att läsa lite nu och då. Påminna sig om:
"Vet inte om man får skriva här om man nu inte är tonårstjej utan....något lite äldre? =) Jag tycker hur som helst du säger mycket klokt. Det där med att acceptera. Inte acceptera som i att ge upp, men som i att sluta kämpa emot livet hela tiden. Ser det som en otroligt viktig vändpunkt i mitt eget liv - dagen då jag slutade vara ledsen/ha ångest över allt som var fel/allt som aldrig blev/ allt jag aldrig skulle få och i stället började glädjas åt allt jag faktiskt fått och allt som trots allt var bra - om än aldrig så små saker. Listan på misslyckanden och tillkortakommanden blir lätt förlamande lång - så det bästa man kan göra är nog att helt enkelt slänga den och se nyfiket på livet, se vad det ger just mig. Se livet som en erfarenhet - inte en tävling man måste vinna.
S"
(allt finns att hämta på länken ovan)
Läste en annan artikel idag om hur 30 barn blivit befriade från barnarbete i Indien och rubriken var "Trettio befriade barn - en droppe i havet".
En droppe i havet. Med tanke på hur många miljoner barnarbetare det ska finnas i Indien så känns det ju lätt som en droppe i havet. Men för dessa trettio barn så är det inte en droppe i havet. Det är snarare droppen som utgör havet (om man kan säga så). Det är deras liv, de har blivit befriade.
Som sagt var, har jag hjälpt en så har jag gjort mycket.
(http://sydsvenskan.se/varlden/article388079/Trettio-befriade-barnarbetare---en-droppe-i-havet.html)
För att associera till en tredje sak så kommer jag att tänka på filmen "Pay it forward". Som handlar om en pojke som får en skoluppgift, att komma på ett sätt att förändra världen. Denne pojke kommer på idéen att om han hjälper tre personer med något, så som tack får var och en av dessa tre hjälpa tre nya personer var.. osv..
Hjälpen, stödet eller hoppet du ger till någon kanske inte var sådan stor sak för dig, kan förändra livet för massvis med personer tack vare att de du hjälpte "skickade vidare" hjälpen.. förstår du?
Ja.. Det bidde ett lite seriösare inlägg idag. Jobbet har gått bra, har fått en praktikant som ska följa med mig i fyra veckor. Ska bli intressant att se hur det går. Jag måste nu bli mer kreativ känns det som. Men dagen har gått bra. Vissa timmar har gått sakta. Men till sist så var timmen slagen och jag kunde gå hem. Imorgon är en annan dag. Vi får hoppas den går ännu bättre. Får hoppas vi får 4 roliga veckor tillsammans där vi kan lära mycket av varandra.
Nu ska jag se om jag kan ordna mig någon middag idag.
Adios.
För korta helger!
Jag förstår inte varför helgerna ska vara så korta. Man hinner ingenting. Detta är något jag kan bli väldigt upprörd över. I mina ögon blir det helt enkelt inte förståligt varför man ska arbeta så mycket att man inte hinner med något annat. Dessutom så märker jag det att har man inte bil så är det ännu svårare att hinna med det man ska. Det gäller att hitta vilken buss man ska åka med, till vilken hållplats man ska åka till, när bussen går dit och hem, måste man byta buss och var? (Funkar busskortet idag?!). I denna stad är det inte så lätt med bussar, finns ju ett antal och de är ju inte alltid så lätta att förstå vart man ska åka med bussen.
Ja, jag lämnar den diskussionen. Jag är inte ämnad för ett 100% arbete i alla fall tror jag. Men nu när jag har det får jag försöka göra det bästa av situationen och hitta ett bra sätt att kunna bocka av min "att göra"-lista som vid detta laget börjar bli rätt lång.
Igårkväll var vi hemma hos en av Tomas kompisar. Det var två som fyller år i november som hade födelsedagsfest. Riktigt kul var det! De flesta har jag träffat innan, men det var några nya också. Lika trevliga de med som resten av bunten jag träffat. Det bidde dock en sen natt och sedan upp "tidigt" i morse för att gå till kyrkan så nu är jag rätt så trött. Så det blir en tidig natt idag, så jag orkar med veckan.
Tack och hej, leverpastej.
Den långa veckan är över!
Det har varit en lång och tung vecka. Vet inte om det beror på att det var första veckan efter lovet, eller vad som var problemet, men det har aldrig varit tyngre att gå upp till jobbet tidigare än det var denna vecka.
Men veckan avslutades bra så jag är laddad inför en skön helg. Igår eftermiddag fick jag vara provvakt, matteprov var det dessutom. Var väldigt glad att jag slapp göra provet för jag hade nog inte ens fått ett poäng rätt insåg jag när jag läste provet. Idag har jag varit med på lektioner både på förmiddagen och lite grann på eftermiddagen. Det är så spännande att vara med i klassen... men jag känner mig ofta lika oförstående som de gör, om inte mer ibland. Så när de ber mig om hjälp så är det inte alltid så lätt, men jag försöker. Ibland går det, andra gånger inte.
I tisdagskväll så for jag och Emy in till stan och träffade Fia som var här på besök med sin fästman. Vi såg då till så hon fick en liten möhippa. Köpte lite fula kläder åt henne och så fick hon vara lite modell plus att hon fick samla kramar på stan. Men jag må då säga att killarna i denna stad är inte särskilt kramvilliga av sig. Det var inte alltid så lätt för henne att få sig en kram. Men jag tror det blev en rätt lyckad kväll ändå. :)
Arbetsveckan är över och nu börjar helgen. Jag tror jag tar och inleder den med en stund framför tvn. Planen var att dra till IKEA, men det känns som att vi skippar det. Får bli en annan dag.
Tack och hej, leverpastej.
En av bilderna från en liten fotosession vi hade på golvet en kväll... :)
Vad gör man?
Sen en annan sak. När man kommer hem från jobbet, har handlat det som behövs, ifall det behövs. Vad gör man då? Dessutom om man är ensam hemma hela kvällen, inga planer, vad gör man? Jag sitter här och känner mig helt lost. Det är nystädat, kläderna är där de ska vara, räkningarna betalade, vad gör man? Slå på tvn? Eftersom att man har så lite fritid på dagen så känns det ju inte som att man vill slå på tvn och sitta där resten av kvällen. Hitta på saker med kompisar.. men vaddå? För det första så har jag inte många kompisar här som jag bara kan ringa sådär, inte än. För det andra så är det ju skönt att få vara hemma en stund.. men vad gör man hemma? Jag har ju dessutom nästan inget av mina saker här så det är ju inte bara att sätta sig och "leka" med mina saker..
Jag känner mig ärligt talat lite lost.. Hur ska man få en vardagskväll utan planer att kännas meningsfull och givande. Jag vill kunna lägga mig ner i sängen på kvällen och känna att nu har jag gjort något med min fritid, okej, jag kanske inte behöver ha dunderkul varje kväll.. men jag vill inte bara sitta bort en hel kväll. (att skrubba badkaret eller sånt, ser jag inte riktigt som en givande kväll... )
Förstår du?
Fenomenet Park
Det där med parker överallt har aldrig riktigt kommit in i mitt liv förrän nu då jag flyttat hit till Malmö.
Det finns en park i vart och varannat gatuhörn. Är detta på grund av att det inte finns någon "naturlig" natur i närheten som man behöver ha parker utsatta här och var så man ska få se ett och annat träd ändå?
Parker finns det så många olika sorter av, alla har sin egen inriktning på vilka behov parken ska uppfylla och hur den ska vara formad. Här är det dessutom inte "vanliga" träd i parkerna heller, ni vet, i min värld så är vanliga träd björkar, granar och tallar. Här är det bokar (böcker?) i varje park. Annorlunda träd i mina ögon, men väldigt fina ändå.
Ikväll gick vi igenom slottsparken, för vi fick höra från Tomas att det var väldigt fint där. De hade lagt ner en del möda på att göra parken fin och speciell för denna högtid, Alla helgonsdag. Det fanns blinkande lampor, träd upplysta i olika färger och på en plats i parken hade de något slags uppspel, det var träd som lystes upp i olika färger till olika ljud, som kanske skulle vara någon slags berättelse eller så. Det var häftigt i alla fall..
Parken var stor och på utkanten av den rinner en å, som går igenom hela staden och som man på somrarna kan åka runt i med trampbåt. Det var väldigt fint i parken, så dit ska jag gå en annan kväll med kameran.
På tal om ljus så fick jag julstämning häromdagen när jag gick igenom stan på kvällen. Det lyste lampor av olika slag här och var och det blev så stämningsfullt i mörkret så det kändes som jul. :)
Nu ska jag se om jag får gå och lägga mig snart, Emys bror har kommit med Emys grejer hit så Emy packar upp för fullt. Jag skulle gjort samma sak om det hade vart mina saker som kommit. Alltid roligt när man får se sina saker igen. :)
För att återgå till parktemat igen. Är det så att parker finns till för stadsbor som aldrig tar sig utanför stadskärnan? Min uppfattning är att det finns mest parker i storstäder också. Kanske finns en och annan park i mindre städer, men mer i stilen att det är en gräsplätt och lite blommor runt omkring...
Det skulle vara överflödigt med en park i Boden. Det finns ju stadsparken.. är Kvarnängen en park?
Ja, det är sent och jag filosoferar på för fullt här om parkernas existens.
Godnatt!
