Det enda som hörs i hemmet är klockan som tickar i köket. Annars är det tyst, för tyst.
Dammet har börjat bli synligt på golvet och lägenheten längtar efter en städning. Gardinerna hänger stilla och tunga som att ingen varit i närheten av dom på veckor. Saltlagret vid ytterdörren påminner om det kyliga vädret utomhus och att dörrmatta fortfarande saknas till hemmet.

På orgeln står en upplagen notbok på sned och avslöjar att någon försökt spela men glömt bort hur man gör. Ibland smäller det till från någon av lägenheterna bredvid där det är mer aktiviteter på gång.

Pocketboken ligger stängd på bordet, men omslaget pekar uppåt efter en lång stunds läsning där den blivit vikt.

Tick, tack, tick, tack.

Lyssnar man tillräckligt noga och länge låter det ibland som att vissa slag går fortare än andra. Som att den ville säga något till en.



Läsaren av boken lever fortfarande kvar i boken, trots att den varit utläst ett tag nu. Så är det när man lever sig in för mycket. Skönt att fly från verkligheten ibland, men svårt att komma tillbaka. Ibland lite för svårt, så tanken att låna nya böcker känns tung och som ett dåligt val. Bäst att hålla sig till verkligheten hela tiden kanske.

Men frågan är ju vilken verklighet hon vill befinna sig i just nu. Den där allt äntligen ljusnar och man är omringad av vänner och familj, eller den där det är så tomt att det enda som ljuder är klockans tickande...

Igår när jag kom till jobbet fanns det bara tre väggar på det fyrkantiga rummet utanför mitt kök. Denna dag då det även snöade utomhus. Tack och lov att jag inte är i de norra delarna av landet med -30 grader, då hade det varit riktigt tungt att arbeta. Nu var det bara -3 grader så det gick att arbeta.

Orsaken till att det bara fanns tre väggar är så simpel att de skulle byta dörrar då de håller på att installera larm och kodbrickor på jobbet, men då dörren satt på en stor glas vägg så bytte de tydligen allt. Detta bytet tog hela dagen.

I köket mitt var det rätt varmt trots allt, det drog lite kallt kring dörren men diskmaskinen höll värmen uppe ändå. Det tackade jag för och undvek att göra de sysslor då jag behövde gå utanför dörren. Fleecetröjan, som jag vid ett tidigare kylslaget ögonblick tagit med mig till jobbet och lämnat där, satt på mig hela dagen, även tjocksockarna som följt med mig i väskan några dagar.

Halv 3 åkte regnbyxorna på, de hade jag med mig för att hålla benen varma under cykelturen till jobbet, då var köksdörren på vid gavel och cafeet öppet så jag stod med ryggen mot den blivande väggen. När jag en timme senare stängde för dagen hade arbetarna fått upp alla fönster och lister och kylan kunde då till sist stängas ute.


Idag var det lite varmare, så nu gick det lättare att arbeta. Synd bara att jag idag har en rygg som skulle behöva några timmars lång massage för att bli sig själv idag. Det ilar från skulderbladet till lillfingret och hela kroppen skriker efter träning, förutom knäna som verkar säga tvärtom. Svårt att veta hur man ska göra.

Ringde vårdcentralen och frågade om provsvaren. Fick till svar att läkaren ska ringa upp mig, imorgon kanske.
Så imorgon blir det att boka tid hos sjukgymnast på order av syster och ringa och påminna läkaren om jag inte får något samtal...

Att åka buss i denna stad är inget jag rekommenderar. Nästan varje gång jag åker buss så strular det. Idag tog det nog priset. Jag åker sällan buss just på grund av allt strul, men då mitt knä fortfarande bråkar med mig så tyckte min syster att jag inte skulle cykla då det gör ondare då, så då är det inte mycket att välja på än att åka buss. Nu är det så att på morgonen så går denna buss antingen bara till centralen eller så går den vidare mot mitt jobb. Det är den enda bussen som kör till Mitt jobb. Hade sett att det skulle gå en buss kl 8.11 och 8.18 så jag satsade på den första så jag skulle hinna även om det blev strul med bussen. Kom ut till hållplatsen nio över. Efter nästan 10 minuters väntan kommer första bussen, men mot centralen. Efter det kommer två bussar till mot centralen.. Efter ca 10 min väntan kommer ännu två bussar mot centralen och efter det så kommer min buss. Jag ställer mig bakom bussen mot centralen för att visa att jag vill åka Med den andra bussen. Han börjar gestikulera argt mot mg och jag pekar på skylten som visar vars han ska. Till sist släpper han på mig med Orden, du hade ju bussen där framme!!! Jag sa åt honom arg vars jag skulle och att jag fått vänta en halvtimme på bussen. Sen stegade jag argt iväg och satte mig med Många nyfikna blickar på mig.. Så nu blir det en stressig morgon på jobbet då jag kommer nästan en halvtimme försent.. Tur det är fredag. Nu ska jag inte åka buss på länge. Skånetrafiken är inget att jubla för.. Tack för mig.

Fästmannen kom hem i fredags så äntligen är det inte lika tomt hemma längre.
Dock så har han varit väldigt trött, som han brukar efter jobbet, men det har han snart fått sova i fatt. Det är skönt att ha sällskap hemma så det inte är helt tyst och ödsligt. Dessutom har han hjälpt mig med två saker jag behövt/velat ha hjälp med.

Fick punka på cykeln, igen, i onsdags på väg hem från jobbet så det fixade han på nolltid. Själv så satt jag i gungstolen på balkongen och lagade hans tröjor och sydde fast en knapp på hans jacka. Praktiskt att kunna hjälpas åt så man kan göra det man är bättre på och det som man tycker är roligare.

Idag har han hjälp mig med en ommöblering av vardagsrummet. Har haft det som en dröm senaste veckorna.. Jag fick hjälp att lyfta bokhyllorna så nu blev det äntligen gjort. Vi känner oss rätt nöjda med resultatet, men det finns fortfarande massor som jag kan fixa till med det. Som att placera dvdfilmerna i genreordning och såna saker... Ett sant Emmanöje...


Detta är den stora förändringen, då den liggande bokhyllan tidigare stod i ett hörn och såg allmänt överfull och tråkig ut. Visserligen är den rätt överfull fortfarande, men lite mer organiserad nu. Sånt gillar jag. :)


Detta är bara lite pyntande på bokhyllan för piffa till ovansidan lite.



Fick tips av min syster som är sjukgymnast att köpa ett stödbandage till mitt knä för att stabilisera knäskålen när jag använder knäet mycket, detta pga att hon tror att det är överrörligheten i min kropp som framkallar smärtan. Jag handlade och testade. Helt fantastiskt skönt. Kunde gå på promenad till stan utan att knappt ha ont. Så det är numera min bästa vän när jag ska ut och gå. Men bara då, när jag är hemma vilar jag från det och låter knäet få arbeta och träna musklerna, precis som jag blivit tillsagd.


Nu är det dock söndagkväll och jag ska dra mig mot sängen för ännu en arbetsvecka väntar. Är inne i en mycket stark "JAG VILL INTE JOBBA" period nu, så jag försöker att glömma att jag måste sova och kliva upp alldeles för tidigt... och samtidigt intala mig att det är snart sommar. "Bara" om ca 4-5 månader får jag semester. Det går fort. Hoppas jag.


Godnatt.

Svärmor kom förbi igår och hade med sig en blomma.

Inte vilken blomma som helst, utan en blomma som hon plockat från trädgården, nu i februari.
Har även hört att folk stött på snödroppar också. Är det inte häftigt. Det blommar här nere medan snön ligger tät norröver.


När jag fick blomman så hade den knappt börjat slå ut. Nu är den helt utslagen och pryder köksbordet så fint.









Är de inte fina?

Idag var jag på vårdcentralen.
Jag hade en inbokad tid för att kolla upp mina leder och mina halsmandlar. Dessa saker är något jag haft problem med under många många år. Nu har jag fått nog så nu vill jag ha ett slut på detta.

Tyvärr så fick jag den mest oengagerade läkaren någonsin. Hon ställde några frågor, tittade på mitt knä och då hon inte hittade det hon ville hitta (?) så fanns det tydligen inget mer att göra. Förutom att skicka mig att ta några blodprover, som hon aldrig berättade för mig vilka prover det var och vid det laget var jag så upprörd och nära tårar att jag inte kom fram till den frågan.

Halsmandlarna kollade hon också och konstaterade att de var stora. Så de gjorde ett test där, men då de inte visade något så var det slut med det.

Hon sa åt mig att äta ipren för mina leder, speciellt nu när jag har ont i knäet. Inte hur mycket jag ska äta eller hur länge, utan bara att jag ska äta det. Men då mina halsmandlar är för stora för att kunna äta såna stora tabletter så sa jag det till henne varav hon började bläddra i en bok och mumlade lite och avslutade efter ett tag med. Ät ipren.

Om två veckor så ska alla provsvar ha nått läkaren, men hon hör bara av sig om det visade något.

Vilket innebär att om jag inte har några av sjukdomarna som hon kollade nu, så får jag klara mig utan deras hjälp.


Jag var så arg när jag gick därifrån, önskar jag hade kunnat säga ifrån på skarpen, att det inte är okej att behandla patienter på det sättet. Men sån är inte jag. Jag klarar inte det, utan behöver i alla fall en stund att få fundera igenom allt och sedan få säga ifrån. Tyvärr så har man inte alltid den tiden. Men jag ska definitivt se till så jag får en annan läkare nästa gång, om jag någonsin går tillbaka dit...


Så konsten att få hjälp på vårdcentraler är något jag inte lärt mig ännu. De erfarenheter jag har från såna ställen är inte särskilt positiva och det krävs oftast att man är frisk för att orka kämpa för att kunna få någon hjälp där, men då är man ju sällan där...


Nu ska jag ta en paus från vårdcentraler ett tag. Jag ska äta min kladdkaka och försvinna in i en bok eller tv och bara ha en skön, avkopplande kväll.


Håll dig frisk är mitt tips. Det ska jag försöka. Ska göra mina knäövningar som syster gett mig.

Adjö.

Jag har just haft en mycket stor helg i mitt liv.
En helg då jag och min syster och tre vänner fick se min bröllopsklänning växa fram.
Vännerna som sytt många bröllopsklänningar de senaste åren fick i uppdrag att sy min klänning till bröllopet.
Vi möttes förra terminen och planerade hur detta plagg skulle kunna se ut. Efter ett tag växte en skiss fram som nu blev en klänning.

Många tankar har snurrat i huvudet pga denna klänning.
Kommer det bli snyggt? Kommer det passa mig och min stil, hur kommer jag känna när jag tar på mig den? Hur vill jag att den ska se ut? Kommer jag trivas i den? Osv..

Den är inte riktigt färdig än, men nu vet jag hur den kommer att se ut och jag känner mig nöjd. Det kommer bli en riktigt häftig klänning och jag väntar tills jag får visa den för er!

Fram tills dess så visar jag andra bilder istället.. De är tagna med mobilen, därför är de inte av bästa kvalitet.


Först på svärföräldrarnas söt katt som är fruktansvärt kelig och som la sig ner och såg så deppig ut sist vi skulle fara därifrån..





Denna vackra blomma kom fästmannen hem med en dag. Den spred en god doft omkring sig och trots att den nu har vissnat får den mig fortfarande att le. Trevligt med lite överraskningar ibland..



Jag hittade en fin bricka på Erikshjälpen för ett tag sen, kunde inte gå utan den, så nu pryder den bordet på balkongen och jag känner mig riktigt nöjd med mitt inköp. Gillar den affären, hittar alltid något där..