Idag firar min älskade dotter en vecka ute i den här världen.

Det har varit en händelsrik vecka för hela familjen. Kanske lite för händelserik. Hade räckt med att bara vara hemma med familjen och lära känna vår nya familjemedlem.

Men min kropp hade andra planer.
Fick ett hematom (sprucket blodkärl, blåmärke eller vad man nu vill kalla det) i samband med förlossningen som blev en stor knöl som till en början kändes som en andra förlossning..

En läkare kom och tog hand om det och sa att det skulle bli bättre. Bitvis blev det så, men i tisdags blev det successivt sämre, så till sist var det bara att åka till gynakuten som skrev ut antibiotika och sa åt mig att komma tillbaka om det inte blivit mycket bättre inom två dagar.

Det blev det inte. Så igår åkte vi tillbaka för att efter några timmars väntan få veta att jag skulle bli inskriven då sänkan höjts rätt mycket sen sist.

Så nu får jag antibiotika insprutat i armen, antibiotika i tablettform och ett gäng smärtstillande tabletter också.

På dagens rond fick jag beskedet att jag nog får åka hem imorgon. Så nu håller vi tummarna för det så vi kan få satsa på att bara vara en familj.

Än så länge har familjedelen, trots allt runt omkring, varit väldigt mysigt och spännande, och såklart väldigt tröttsamt när man aldrig får sova på nätterna..

Men när man då tittar på lillflickan och får världens sötaste leende mot sig, ja då känns den där tröttheten som en fis i rymden.