19.52 rullade tåget in på stationen, jag tog ett djupt andetag och började hålla utkik.

Våra blickar möttes och vi kom närmare varandra, han slängde av sig väskan och gav mig världens största och kärleksfulla kram jag någonsin fått. Det var ett klassiskt filmögonblick, så där att min fot nästan åkte upp av lycka som den gör i romantiska filmer.

Jag skakade av nervositet, men allt eftersom tiden gick slappnade jag av mer och mer. Vi hade en fantastisk kväll, en förtrollad kväll och mina känslor blev bara tydligare och tydligare. De känslor som alla andra redan förstått sedan länge tillbaka blev nu självklara även för mig.

Det var en kväll som förändrade mitt liv för alltid. En kväll som vände mitt liv upp och ner och gav mig en helt ny framtid. Det var kvällen som ledde till att jag idag är lyckligare än jag någonsin varit.


Dagen efter kom han förbi en snabbis för att säga hej innan han drog vidare till sina kompisar. Nervositeten var tillbaka, men när jag öppnade dörren och såg honom stå där leendes mot mig släppte allt och jag visste: