Sommarlovskänslan

Skolavslutning.
Överallt ser man uppklädda och förväntansfulla elever. Betyg i handen och kanske en blomma eller två i den andra.

Jag fortsatte med mitt. Bre macka efter macka. Koka kaffe och te. Tittade avundsjukt på eleverna med sommarlovsglöden i ögonen.

Öppnade mitt cafe, sålde en stund och stängde mitt cafe. Torkade bord. Elevernas rektor stängde aulan och gick förbi med en bunt överblivna rosor i en hink. Stannar till, tar en ros och byter riktning. Sträcker den till mig. Tack för den här terminen och läsåret.

Tar tackandes emot rosen, döljer den lilla flickan inom mig som blir överförtjust över den lilla sommarlovsströmmen som går igenom mig.

Säger hejdå till några elever, trevlig sommar. Inser att trots stök och tunga timmar kommer jag sakna dem. De flesta i alla fall. En skön känsla. Bättre sakna dem än längta bort. Då har det varit bra. Jag suger åt mig sommarglädjen och jobbar på med mitt.

Jag tittar på min ros. Öppnar cafeet på eftermiddagen. Inser en sak. Sommarlovsglöden finns hos mig med.
Men än är det tid kvar. Två veckor. Sen får jag glöda på riktigt, igen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0