Att försova sig... eller inte.

I natt så vaknade jag kl 3. I huvudet kastade jag mig upp ur sängen i panik, men i verkligheten öpnnade jag ögonen och lyfte lite på huvudet för att se klockan. Min första tanke innan jag sett tiden var nämligen. JAG HAR FÖRSOVIT MIG! Jag var bombsäker på att väckarklockan hade ringt och istället för att snooza hade jag råkat slå av klockan. Men så var ju självklart inte fallet. När jag hade försäkrat mig om detta, några gånger om, så kunde jag till sist somna om. Kl 6 vaknade jag dock igen. Nu med tanken att jag glömt ställa väckarklockan överhuvudtaget. Men jag lyckades övertala mig även denna gång att klockan skulle ringa på utsatt tid. Övertalningen lyckades inte särskilt länge. 15 minuter för att vara exakt. Samma sak igen. Klockan kommer inte att ringa! 23 över hända samma sak. Sedan vaknade jag med ett ryck då klockan ringde 06.30. Så man skulle kunna säga att jag varit lite småtrött idag.
Det är en sån där vecka som känns som en månad lång. Mycket som händer och mycket att tänka på, men det går bra. Jag tar en dag i taget och vet att jag snart har helg.
Först blir det julkonsert med min gospelkör. Det ska bli roligt! Skönt att ha en kör att sjunga med igen! Tycker verkligen om att ha körövning på måndagar. Då har man alltid något trevligt att se fram emot även om måndagen annars kan vara mindre rolig. Dessutom fyller man på energilagret till resten av veckan.
I natt ska jag sova, och vakna när väckarklockan ringer. Utan att inbilla mig saker som håller vaken hela natten! Det klubbar jag för!
Godnatt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0