Gospellycka.

Igår började jag äntligen i en gospelkör igen. Jag har saknat det enormt mycket sen jag slutade i Joybells. Det är en av de saker som jag tycker allra mest om att göra. Sjunga gospel.
Nu blev jag "med dragen" (inte så svårövertalad) till en kör av en gammal joybells kompis, hon drog även med en till "joybellare". Så vi tre for dit och var riktigt spända för vad vi skulle få uppleva.
Då de hade övervikt på sopraner så beslöt jag mig tillsammans med en av vännerna att testa på att sjunga alt istället. Det är inte det lättaste när man är van att ta de ljusare tonerna och har öronen inställda på att lyssna på sopraner.
Men det är en spännande utmaning och sånt ska jag ju kasta mig in i. Då växer både jag och min hjärna.
När vi lämnade körlokalen kände jag mig lycklig ända in i själen. Huvudvärken som suttit i hela dagen var borta och de spända käkarna var nästan helt avslappnade. Gospel för bara gott med sig.
Ikväll har det varit planering för en barngrupp som jag är ledare för också. Känner mig riktigt laddad för det i höst.
Det är nog den "tidiga höstinspirationen" som är över mig nu. Då man fortfarande har kvar massa energi från sommar och semester. Får hoppas den sträcker sig längre än förra hösten bara...
Men då hade jag ingen kör, det har jag nu. Den kan göra mig inspirerad om och om igen..
Om och om igen...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0