Jag hade bara två steg kvar till sängen när jag råkade snegla ut genom fönstret igårkväll. Det förändrade hela kvällen.. och morgondagen, som är idag.

Jag såg något utanför fönstret som fick mig att ta en till titt, den titten övergick i ett tjut, en dans och D fick pausa sitt flygande.

Det blev svårt att somna efter den adrenalinkicken, så det blev en sen kväll. Men det var det värt. Jag hade äntligen fått se vitt på marken. Sånt där vitt som ni hemifrån fått se ett tag nu, sånt som jag bara drömt om.

Snö, underbara snö.

Barnen på jobbet hade blivit galna av snön och hade snöbollskrig och energi för tusen man. Men jag kunde inte bli arg när snöbollar flög inomhus, jag ville ju vara med och leka.


Från min arbetsplats har jag utsikt över kullar. Kullar som är perfekta för pulkåkning. Dagen har alltså bestått av dagdrömmar. Dagdrömmar som handlar om mig, snöänglar, pulka, skidor, skoter... osv...


Snön har gjort det leriga och gråa landskapet här nere i söder vackert och rogivande.

För att avsluta med ett citat från en kollega.

"Snön värmer min norrländska själ."