Katt = terapi?

Sista kvällen som kattvakt. Är mysigt att få gosa lite med en katt igen. Han verkar också tycka att det är rätt mysigt. Det låter i alla fall så när jag klappar honom.

Men det känns nästan som att det är han som tar hand om mig än tvärtom, visst jag ger honom mat och släpper in och ut honom.. men att sitta och klappa en katt utan några tider att passa eller något att göra blir som en liten terapistund. Man blir lugn och kan låta allt sköljas bort från huvudet en stund.

Det har varit två jobbiga veckor, med förkylning, jobbiga ungar på jobbet, och D som jobbat. Så allt har känts extra mycket och det har varit rätt ensamt. Men imorgon kommer han äntligen hem och jag får dessutom helg!
Så nu hoppas jag på några veckor som ska kännas lättare och roligare.

Förkylningen börjar äntligen kännas som att den är på väg bort. Sakta sakta försvinner den och jag kunde inte vara mer glad över det!


Det går mot bättre stunder känns det som, så jag ska sova bort kvällen och natten och rusa mig igenom morgondagen tills jag får komma hem då jag till sist ska stanna tiden precis så länge jag vill.

Detta är ju sånt jag skulle gjort om jag kunnat styra över tiden. Men jag ska låtsas som det. Det brukar faktiskt hjälpa ibland.


Nu ska jag klappa katten en stund till.


Gos och hej.


Kommentarer
Syster

Ja, det är tur att det finns katter som kan ta hand om oss människor ibland! :-)

2010-11-18 @ 22:07:02
URL: http://saraspyssel.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0