Livet som gräsänka

Igår for han till jobbet för att vara borta 10 dagar. 3 dagar mer än tidigare och 4 dagar mindre än vad det kommer bli närmsta året. Jag undrar när man blir van att säga hejdå och leva för sig själv under denna tid, om man kan bli van vid det.

Tiden går saktare än vanligt, och jag blir lätt sittandes och bara väntar. Så jag försöker ta tag i dagarna, hitta på saker att göra, umgås med vänner och se till att pyssla med saker som jag har lätt för att skjuta upp. Men dessa dagar då jag är trött, eller inte har något att göra då vill jag bara att tiden ska gå så han ska komma hem.


Just nu så är jag nog i en liten svacka. Jag vill bara vakna upp med ett bra jobb och en vardag. Som det är nu så räknar jag dagarna på mitt sommarjobb och oroar mig bitvis för hur det ska gå sen. Kommer jag få tag på ett jobb inom den närmsta månaden som jag kan trivas med? Jag måste skriva cv:n som kan intressera arbetsgivare, hitta jobb att söka osv. Jag önskar så att jag kan få ett jobb med bra arbetskamrater då kan man stå ut med mycket mer...

Tänk om jag kunde bli erbjuden ett jobb som visar sig vara mitt drömjobb. Det skulle vara nåt...

Här kommer i alla fall några av sommarens bilder från stugan.









Jag avslutar med dessa bilder.
Godkväll.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0