Denna dag - ett liv.

Det är måndagsmorgon. Regnet hänger i luften och dofterna från blommor och träd är starka. En ny vecka är kommen. En fullspäckad vecka, ännu mer än vad det varit senaste tiden. Men en rolig vecka. En vecka jag sett fram emot.



Dagarna drar ihop sig och snart är sista arbetsdagen här. 4 veckor bort. Har inte berättat för mina arbetskollegor om mitt beslut, väntar på att få besked om vad jag ska göra till hösten. Det finns en oros känsla finns i magen, över framtid och över andra saker. Det finns en glädje över att sommaren är på väg, och att få åka upp till mitt paradis, det finns en sorg över allt lämna Malmö och vännerna här, en längtan efter vännerna i Örebro.. och många många andra känslor ryms i denna kropp. Jag försöker fokusera på annat, njuta av livet och ta det som det kommer. Vad annat kan man göra?



I helgen var jag på tivoli i Köpenhamn. Jag blev genast 5 år när vi kommit in på området. Men när lunchen hade intagits så kände jag mig mycket, mycket äldre.
 
Jag testade fritt fall för första gången, efter att tidigare tillfällen gjort allt för att "inte hinna med den". Nu hade jag inget val. Bara sätta sig där, känna paniken komma när vi åker upp i luften, högre och högre... och högre. Fokuserar allt jag kan på att andas. Ser ut över Köpenhamn och hör hur vi släpps ner. Det känns som att slutet är här och jag skriker. När farten stannas upp känner jag hur det nästan svartnar för ögonen och jag får än en gång fokusera på att andas. Väl nere på marken känner jag hur ben och armar skakar. Jag håller i mig i de andra och vi går därifrån. Jag vänder mig om, tittar på attraktionen igen och tänker: Det där var väl inte så farligt. Men jag är tveksam på om jag kommer åka den fler gånger...


På dagens agenda står: Kopiera papper.

Så det ska jag göra nu.

På återseende.


Kommentarer
Syster

Om jag har klarat att åka Höjdskräcken på Liseberg (där man SKJUTS ner, alltså snabbare än fritt fall) TVÅ gånger så ska nog du klara Fritt fall två gånger. Men jag håller med dig... roligt? Nja...

2009-05-19 @ 06:37:19


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0