I fredags när det till sist var dags att bege sig hemåt slogs jag av ett starkt ljud när jag öppnade entrédörren på jobbet för att påbörja min promenad hem. Efter några sekunders funderande insåg jag vad ljudet var för något. Det var Eagles som soundcheckade i stadion just bredvid skolan, inför kvällen konsert.

Eftersom att jag alltid går/cyklar förbi stadion på vägen till och från skolan fick jag höra dem soundchecka några låtar. Lät riktigt bra. :)

I helgen har solen strålat som aldrig förr har det känts, men jag har varit inne och packat och städat. Idag går flyttlasset. Vi flyttar till min kombos nya lägenhet, så nu är det adjöss med 20 min gångväg till havet.

Jag har städat, städat, packat, städat, packat. Antingen måste det bli en rejäl rensning där jag får slänga många av mina kläder och saker, eller så får jag lämna kvar en väska i stan och hämta den senare.

Ikväll blir det ialla fall städning. Mitt mål är att hinna klart med städningen, så jag får lämna det bakom mig och kan roa mig åt bättre saker i veckan. Det finns någon som är i stan i veckan som jag hellre ängnar tid åt. :)


Jag har under helgen varit på rätt dåligt humör. Varför? För att jag har för mycket saker, och för att jag är för pedantisk. Det är inte lätt för en pedant att tvätta fönster ska ni veta. Minsta lilla fläck måste bort. Samtidigt som jag står och intalar mig att jag inte behöver ta varje fläck. Det finns nu små sträck kvar här och var på fönstrerna. Det gör ont i mig för att jag lämnade det, samtidigt som jag känner mig stolt över att jag klarade att stå emot att putsa bort allt. Då hade jag fortfarande stått och putsat. Det gäller att dra gränsen nånstans. Det är rätt trevligt (läs rent) att vara pedant, men det är fruktansvärt enerverande när man är mitt i städningen.


Nu är det dags att göra något vettigt. Jag har inte bara två veckor kvar i stan, utan även två veckor kvar på jobbet...


Ajöken.