Jag har precis lämnat en skön vecka bakom mig. Sportlov för eleverna, vilket betydde att det var lugnt på skolan. Jag har pysslat på med olika saker, skruvat ihop stativ, borrat i bord, handlat och städat. Blev dessutom kortare dagar, och en ledig fredag då jag bara sov ut och tog det lugnt, samt shoppade lite. Kvällen ägnades åt film tillsammans med några i gänget. Lördagen spenderade jag med att städa lägenheten. Plocka, dammsuga och torka golv. Det blev rent, men moppen efterlämnade sig en suspekt lukt. Därefter gjorde jag paj, slog på bra musik och läste en bok. Det var en fantastisk stund.

Söndagen vaknade jag trött. Det blev för sent kvällen innan och väckarklockan fick väcka mig för planerna var att ta mig till kyrkan, vilket jag även gjorde, något stressad då jag drog mig lite väl länge i sängen. Efteråt blev det brödbak och fejkpalt. Det var ännu en skön eftermiddag.

Till sist var ögonblicket inne. Det jag laddat för så länge, konsert. Jag ÄLSKAR konserter. Konserter med personer/artister som jag tycker om. Detta var en favorit som jag skulle få se, så jag gick dit, ensam, eftersom jag inte mött någon här som delar detta intresse med mig att lägga en slant på att få en underbar stund.  Förväntningarna var höga och det blev ännu bättre.

Frank Ådahl gjorde ett fantastiskt jobb, underbar röst och fin personlighet. Magnus Spångberg kompade Frank på piano, han kommer från Örebro, så han har jag sett och hört många gånger. Mycket bra! Pearl's of joy gjorde även de ett bra jobb, härligt att få lyssna på gospel. När konserten är över, publiken står upp och applåderar vrider jag huvudet och får plötsligt ögonkontakt med en gammal Joybellare. Fantastiskt!

För dig som inte vet vem han är, eller bara vill höra hur han låter, här är hans melodifestivalbidrag från 96 (?) som han sjöng i Så ska det låta.

Denna måndag har varit bra, en rätt bra start efter sportlovet. Fått småsaker att göra hela dagen, så dagen har rullat på i bra takt. Så gårdagens måndagsångest var förgäves, bra det. Måste bara komma ihåg det så jag kan bli av med den känslan.

 

Radion står ständigt på i arbetsrummet och plötsligt kom en låt. Med Helen Sjöholm och Patrik Isaksson. Dessa två röster tillsammans. Underbart. Tiden stannade till, precis som den gör för mig när jag hör bra musik.

 

Jag är nyligen hemkommen från dagens arbete och ska försöka hitta på något att göra så jag kommer bort från dator och tv.