Lever på hoppet.

Jag längtar efter vuxna människor. Det är en mening jag inte trodde jag skulle säga, med tanke på att jag älskar att leka och busa. Men jag gör det. Vuxna människor som tar ansvar och beter sig som vuxna människor.



Arbetsdagen har vart ytterst krävande. Jag har skrikit och bråkat på många hela förmiddagen känns det som och är helt slut efter det. Jag letar febrilt efter något annat nu. Jag behöver komma bort. Göra saker som jag brinner för med människor som är engagerade och vill satsa på det.


Problemet, som det har varit några år nu, är att jag inte vet vad detta är. Det gör mig så frustrerad. Jag börjar bli motiverad att satsa, men vet inte vad jag ska satsa på. Eller, jag har en svag känsla om en sak jag skulle vilja testa. Då skulle jag behöva plugga tror jag. Men jag orkar inte börja en ny utbildning för att sedan inse att jag är fel ute, igen.


Är tacksam för alla konkreta förslag på vad, var och hur jag kan arbeta med.




 


--   Sök och du skall finna.   --




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0