Ryggskott, storstädning och tabletter.
Denna vecka har varit en sån där vecka man helst vill glömma.
Efter ett antal veckors illamående trodde jag äntligen att det skulle släppa. Istället tog kroppen motsatta beslut. Det blev värre. Jag har sprungit till toaletten ett flertal gånger under veckan. Tack och lov har mannen varit hemma och kunnat ta hand om de mest illaluktande projekten...
Idag har jag äntligen fått till det med medicineringen mot detta symptom på att något växer inom mig, och mår mycket bättre. Men självklart satsar jag på ryggskott då. Lagom till att mannen åkt till jobbet.
Det blev inte direkt bättre av storstädning på jobbet, men det känns att man lever. Helgen var planerad för storstädning hemma, får se hur det går.
Men tack vare att jag slipper illamåendet idag så är humöret mycket bättre, inte ens "lite" ryggskott kan förstöra humöret för mig idag.
Så här ser jag ut nuförtiden..
Ett firande utan gränser
Det hela började den 3:e augusti. 28 dagar före min födelsedag. Släktträffen var slut, vi hade alla sagt hejdå och skulle fara med familjen till makens föräldrar på fika.
Vi for därifrån flygandes på rosa moln. Jag för att fått världens bästa firande och min vän för att allt gått i lås.
Men när vi väl kom dit hade släkten inte farit hem utan samlats för att överraska mig och fira min kommande 30 årsdag.
Jag som älskar trevliga överraskningar blev väldigt glad, och tacksam! Inte nog med överraskning, självklart sjöng de en egenskriven sång till mig (melodi: Martin Stenmarcks "sjumilakliv".) sen fick jag även öppna paket. En ny, fin, underbar symaskin! Den som stod högst upp på min lista. Sen fick jag även lite söta tyger och knappar och diverse sytillbehör.
Symaskinen testades samma kväll. Den gick som smort. Massa fiffiga saker som gör syandet så roligt!
Sen var det en paus i firandet några veckor. Tills i fredags. Jag hade varit sjuk i två dagar, maken och dottern for till svärföräldrarna över dagen så jag skulle få vara ensam hemma och vila upp mig. Vid halv 4 ringer han och säger att de är på väg hem, men att vi måste fixa en sak ikväll. Vaddå? Jag har bokat bord på restaurang säger maken. Dottern skulle lämnas hos farmor och farfar. Redan här tyckte jag det lät mystiskt (dessutom hade jag för länge sen önskat överraskningsfest). När vi väl är framme så viftar makens näsborrar (ett typiskt tecken på att han ljuger) och han säger att han ska lämna dottern och jag får sitta kvar i bilen, därefter kommer han tillbaka och säger att svärföräldrarna vill prata med mig. Då förstår jag. Så när jag kommer till dörren så står massa vänner där och ger mig min andra överraskningsfest. Än en gång väldigt glad och tacksam!
Vid presentöppningen får jag ett brev. 
Det blev en mycket trevlig fredagkväll med vännerna!
Tanken var att en vän från Piteå skulle varit där, och var dessutom en del av brevet, men otur nog blev hon sjuk just när hon skulle fara. Men bara att hon faktiskt på allvar var på väg ner för att fira mig känner ofattbart! Tänk vilka vänner man har!
Lördagen väcks jag tidigt av dottern och sen går tiden såå sakta.
Till sist blir jag upphämtad!
Jag får börja med att bli sminkad på make up store, det blir en festlig sminkning där jag får utmana mig själv, färger jag aldrig har på mig. Men jag gillade det!
Därefter väntar en stund på stan, vi shoppar, pratar och fikar. Mysig eftermiddag.
Till sist sätter vi oss i bilen och åker bort från stan. Till sist kommer vi fram till Trelleborg av alla ställen. Vi går en bit och hamnar mitt i något de kallar Palmfestivalen. Vi kommer fram till en scen och min kompis frågar mig: Vem står på scenen?
Då exploderar det inom mig. Såklart. Martin Stenmarck står där och soundcheckar. För många månader sen frågade min kompis vilka drömgäster jag skulle vilja ha på min 30 årsfest. Mitt svar blev Martin Stenmarck, och vår vän från Piteå.
Plötsligt hade de fixat mitt drömfirande, förutom att Pitbon blivit sjuk..
Tiden gick långsamt fram tills att det var dags för konsert. Regnet föll över oss och vi var genomblöta, men när Martin väl började sjunga så märktes inte regnet av längre, efter ett tag slutade dessutom regnet att falla..
Jag stog nästan så långt fram man kunde och fick ögonkontakt med honom flera gånger.
När konserten var slut var jag bestämd. Vi skulle prata med honom. Sagt och gjort, efter en stunds väntande stod han där, skrev autografer och tog selfies med folk. Jag väntade tills de fått sitt, sen gick jag fram med orden: Hej, jag har en lång historia.
Så började det, sen pratade vi i en bra stund. Jag berättade alla minnen, alla tankar, allt jag någonsin velat säga. Han var fantastisk, lyssnade, bekräftade och kramades.
Han hade sett mig under konserten, han sa åt mig att komma fram och prata i fortsättningen vid kommande konserter.
Vi for därifrån flygandes på rosa moln. Jag för att fått världens bästa firande och min vän för att allt gått i lås.
Dagen därpå, var till sist den riktiga födelsedagen. Maken gav mig frukost på säng (som dottern försökte äta upp), sen hade vi en lugn och skön dag hemma med lilla familjen. Perfekt dag för att smälta allt och landa på jorden.
Som att det inte räcker, jag fick även ett grattis från Martin via instagram.
Jag är så otroligt tacksam för min fina släkt och alla fina vänner. Tänk vad ni gör för mig. Helt otroligt! Kan inte tacka nog!
Jag fick ett perfekt 30 års firande, bättre än jag någonsin kunnat hoppas på.
Tack! Ni är guld värda! Ingen risk för 30 årskris här inte. :)
Kära mormor
För två år sedan idag lämnade du oss.
Jag har tänkt på dig mycket senaste tiden. Vilka minnen jag har av dig, vilka saker jag väljer att minnas.
För mig var du en fantastisk mormor. Alltid något fuffens på gång när du träffade dina barnbarn. Att komma barfota hem till dig var ju bara att skrika: Lek med mig!!
Det dröjde inte många sekunder efter att man kommit innanför dörren förrän du satt på golvet och körde nån ramsa med tårna.
Man behövde ju inte direkt tjata på dig för att få med dig i någon lek. Du var en självklar spelare i brännboll, man hade ständigt en lekkamrat när du fanns i närheten.
Men så hade du den där andra sidan också. "Gudssidan" skulle jag nog kalla det. Du tog din tro på stort allvar och såg till att vi bad och sjöng psalmer i släkten. Det finns ständigt inom mig. De där sångerna ger tröst, det var skönt att känna att det fanns någon som ständigt bad för en.
Jag har under det senaste året kommit på mig själv med att tänka: Det där måste jag berätta för mormor!
För att i nästa sekund komma på att det inte går... Men jag hoppas du finns här hos oss ändå och ser din fina familj, barn, barnbarn, barnbarnsbarn.
Jag älskar dig mormor!
Superwoman rise again.
Idag har varit en riktig "Superwoman" dag. Min kollega har varit sjuk hela veckan vilket inneburit en hel del mer jobb för mig. Men jag är glad för henne att hon blev sjuk nu och inte på semestern..
I alla fall. Mycket att göra, hinner inte sitta något. Så idag städade jag 6 st klassrum på mindre än en halvtimme! Det ni! Hann även med mycket mer städning under dagen, hämta dottern, cykla 5 km hem, leka, potträna, laga mat, leka mer, fixa kvällsfika och natta.
Lite trött nu kan man säga. Hon väcker mig dessutom mellan 5 och halv 6 på mornarna.. Men av någon anledning så har vi varit glada och snälla med varandra idag, tidigare dagar har det var mycket gnäll och bråk från den lilla...
Så det är dags att knyta sig nu. En dag till på denna arbetsvecka.
Godnatt!
Skickar med en bild på ett av dotterns pyssel som hon gjort på förskolan idag.
Färdigsytt
Nu blir det inte mera sytt på ett tag, tyvärr.
Maskinen har börjat bråka med mig och jag får den inte att samarbeta med mig.
Avvaktar nog med att lämna in den på service, utan sparar pengarna till att kunna köpa en ny maskin längre fram. Hittat några jag gillar, så nu ska det sparas.
Men det är frustrerande. Jag som äntligen kommit på massa nya projekt med sommarkläder jag skulle sy.. Tänkte satsa hårt och kunna ha första plagget redan i helgen, tji fick jag..
Annars rullar livet på. Dottern lär sig nya ord varje dag. Satt med en bilderbok i veckan och pekade på varenda sak och frågade vad de hette, hon kunde nästan varje sak!
Nu gäller det att hitta en ny tillfällig hobby tills jag kan sy igen. Kom gärna med förslag, för att äta choklad och se på film kan jag ju inte göra varje kväll.. Får kanske ta tag i alla simpla lagningar som jag kan sy för hand. I så fall behöver jag många filmer att se... :)
Nu är det dags att nattas. Håller tummarna att dottern fortsätter med sovmorgon som hon gjort senaste veckan!
Adios!
Sjukstuga
Ligger med en febrig tjej på armen som sover. Jag har ingen vidare ställning så att sova går inte för mig. Vågar inte flytta lillstumpan för hon behöver sova. Så vad passar bättre än att passa på att uppdatera här lite.
Dagarna flyter ihop och springer iväg. Jag försöker mest bara hinna med att uppleva varje dag.
Nu har jag kommit in i ett syflow, efter att i flera månader mest bara googlat olika snygga kläder, tips, ideer och inspiration.
Men nu är jag igång igen. Det är mest fokua på sommarkläder nu, måste uppdatera sommargarderoben specielt inför den kommande Spanienresan med familjen.
Har fått veta att min närmsta kollega varit sömmerska så jag utnyttjar hennes kunskaper allt jag kan.
Dottern växer i rasande fart. Lär sig nya ord var och varannan dag och vi blir bättre och bättre på att förstå varandra.
Nu är det sjukstuga här med mannen som fått stanna hemma från jobb och dottern som fått feber. Själv har jag bara ont i halsen.
Det var all uppdatering i text. Nu kommer några bilder på mer eller mindre färdiga projekt jag sytt/syr..
Singoallaklänning till dottern av en av mina t-shirts som var för liten.
Kjol i uggletyg till vår lilla uggla.
Just ja. Jag har fått glasögon. Väldigt sköna att ha på när jag syr!
Åter igen
Efter två veckors förkylning, en veckas magsjuka har jag åter igen tagit plats i gympaskorna.
Detta skjortlinne sydde jag av en av makens skjortor som han inte längre ville ha. Fantastiskt skönt plagg som jag kommer att leva i i sommar!
Idag slog jag Emmarekord för modern tid. 5,6 km. Det känns bra!
Mycket händer i livet, och annat än bloggen prioriteras. Men här kommer en snabb resumé om livet här nere.
Jag jobbar på, trivs fortfarande väldigt bra tillsammans med min kollega. Igår köpte vi tröjor som vi ska ha på jobbet så vi slipper förstöra våra vanliga kläder med kaffefläckar och annat som kan förstöra kläderna. Så nu kallas vi för tvillingarna. Idag var det även en som trodde att vi var syskon, på riktigt. Då hör kanske till saken att vi kommer från två olika länder, och det är ca 13 år mellan oss.
Annat i livet är dottern så klart. Hon växer och försöker lära sig nya ord och sånger. Hon trivs bra på förskolan och har många kompisar som kommer fram och ska hälsa och kramas när hon kommer till förskolan.
Makens tid som pappaledig lider mot sitt slut. Nu är det dags för verkligheten igen, det blir spännande att se hur det går utan honom hemma.
Jag fortsätter att sy och drömma om att sy olika plagg. Jag behöver lära mig och utvecklas mycket, och det gör jag ju självklart när jag syr. Tur jag går med att bära hemmasydda plagg med diverse skavanker.
Nu ska jag luta mig bak i soffan och titta på grammisgalan från igår.
Adjö!
3,9km
Det nya året är här med allt vad det innebär. För mig innebär det förändring i mycket.
Lillplumsan börjar förskolan på måndag, och om 6 veckor börjar maken jobba som vanligt igen.
Jag ska försöka förändra lite i mitt liv med. Jag har angett det klassiska nyåralöftet. Börja träna.
Har känt att det varit dags under hela hösten och försökt motivera mig utan vidare framgång.
Men så vips, i december så var den plötsligt här. Motivationen.
Den såg till att jag handlade bra träningskläder för att öka på lusten.
Så varannan dag i fortsättningen så blir det aktivare liv för mig. Kläderna ska på och gärna ska det springas, men när det inte är möjligt blir det hemmaträning enligt ett schema jag fått av en vän.
Nyss har jag varit ute på årets första joggingrunda. Vi har en park utanför oss, rätt liten, så jag tänkte att två varv borde jag klara. 4 varv senare var jag på väg hem. Första joggingpasset gick på 3,9 km! Sjukt stolt! jag slutligen på väg hem. Fantastiskt med en sån bra första jogg. Regnet föll på i rätt bra fart men det märkte jag bara genom att titta på vattenpölarna.
Nu håller vi tummarna att jag klarar av att hålla löftet. Orken ska tillbaka genom träning!
Nu kör vi! Jag tar gärna emot träningskompisar, ju fler desto bättre!
Uppehåll inför jul
Det blev en lång period innan jul då jag inte skrev något här. Men jag hade fullt upp. Årets julklappar har blivit till vid sy maskinen. Många av dem i alla fall.
Här är en av dem.
Leggings till systerdottern
Hon fick även en groda, sån där klassisk med ris i som man hade när man var liten.
Kvällen innan vi for upp slängde jag ihop ett litet fodral till min ipad mini. Blev väldigt nöjd må jag säga.
Mer bilder på alla projekt kommer en annan dag.
Godnatt!
God jul
Önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Vi är uppe i norra delarna av landet och firar med min familj. Inte mycket till snö men vi har kul ändå.
Barnen leker sig utmattade och vi springer efter minst lika trötta.. ;)
En mysig jul i systers nya hus. Nya traditioner som startar.
Ta hand om varandra!
Förkylning, fart och fläkt.
Tiden går verkligen fort. Nyss var det sommar och nu är det strax dags för att julpynta.
Med de orden säger jag hejdå för denna gång.
Livet snurrar liksom på och vi känner oss nöjda med tillvaron.
Jag trivs bra med min kollega, vi planerar lite teaterspelande till julavslutningen. Helt fantastiskt att jag fått en teaterapa som kollega, hon nappade direkt när jag föreslog att spela upp sketcher om livet i caféet på julavslutningen.
Dottern växer och utvecklas. Hon förstår mer och mer, nästan springer fram när hon ska någonstans och älskar att läsa böcker.
Just nu är hon förkyld, men det har inte påverkat humöret något. Men det är jobbigt att knappt kunna andas och ha sån eländig hosta som håller en vaken om nätterna. Men det börjar gå åt rätt håll nu.
Malmö vann allsvenskan i fotboll så humöret har varit på topp hos maken i höst också. ;-)
Det var ju en storm här nere för några veckor sen. Det kommer stormvarningar lite nu och då så man tar dem inte alltid på sånt allvar, så jag cyklade till och från jobbet ändå. Det var lite tungt vissa bitar, men motvind har jag klarat förr så det var inga problem. När jag kom hem drog det på lite mer. Plötsligt hörde vi en hård vind och en ordentlig smäll. Vi gick ut på balkongen och kollade. Då hade grannens yttervägg på den inglasade balkongen lossnat och flugit in i väggen på huset bredvid.. Det var visst en riktig storm denna gång...
På återseende!
Höst
Hösten är här. Löv överallt.
Mössan fick hon i 1 års present från sin moster med familj.
Det var spännande tyckte dottern. 
Mössan fick hon i 1 års present från sin moster med familj.
Hon går nu. Sen nån vecka tillbaka. Är en riktig busig flicka. Älskar när mamma och pappa gömmer sig och hon får leta. Skrattar högt när hon hittar oss. När vi hoppar fram runt hörnet och skrämmer henne skrattar hon ännu högre.
Emma och väckarklockan
Jag har några förinställda tider på väckarklockan i min telefon som jag väljer mellan varje kväll när jag ska ställa den.
Igår ringde väckarklockan som den skulle, och då dottern också ligger i sängen väljer jag att inte snoza något utan slå av den på en gång så jag inte riskerar att väcka henne. Jag brukar kunna ligga och dra mig en liten stund utan att somna om men denna morgon var jag väldigt trött och somnade om och vaknade 35 minuter senare...
Då blev det att kasta sig upp för att göra sig färdig att fara till jobbet. Hela dagen väntade jag på att vakna ordentligt men det skedde aldrig riktigt.
Denna morgon var jag också trött och valde att dra mig igen, men var duktig och ställde klockan på en ny tid så jag skulle få vila längre än de 9 minuter man får om man snozar. Vaknade av väckarklockan när den ringde andra gången.
Gick upp och gjorde mig i ordning och tittade efter en stund på klockan. Inser att jag är nästan färdig och det är en timme kvar tills jag behöver fara hemifrån. Jag har alltså ställt väckarklockan alldeles för tidigt. Jag som verkligen behöver all sömn jag kan få just nu...
Om jag ställer väckarklockan på rätt tid imorgon så lovar jag att dottern kommer väcka oss mycket tidigare...
Varför ska man sova när man kan vara vaken?!
Olivias rum
Sista helgen i augusti var mina föräldrar här och hjälpte oss att bygga en vägg i vårt stora kök. Ett rum till dottern skulle det bli.
Igår var det även en stor dag. Vår lilla bebis blev ett år. Många minnen från förra året kom. Tänk så mycket som hänt under året.
Igår, på hennes födelsedag, blev rummet äntligen helt klart!
Vi är så nöjda så! Dottern verkar också trivas där. Första natten där var lite svår så vi håller tummarna att andra natten funkar bättre. Än så länge har hon sovit sen vi la henne...
Köket (Olivias del) före väggen kom upp, pappa jobbar på.
Olivias färdiga rum.
Igår var det även en stor dag. Vår lilla bebis blev ett år. Många minnen från förra året kom. Tänk så mycket som hänt under året.
Hon kan inte riktigt gå än, eller hon kan gå, har gått många steg själv, men vågar inte släppa taget om vårt finger så hon går när hon knappt är medveten om det.
Hon säger både mamma och pappa.
Vill gärna att man ska sjunga imse vimse spindel för henne, jämt. Detta visar hon genom att göra några av rörelserna och titta förväntansfullt på en.
Hon blir lite blyg när folk kommer och hälsar på henne men kan själv gå mot människor och le och skratta högt.
Hon sover och äter bra, för det mesta.
Gosar mycket och gärna med folk hon tycker om och med sin snuttis.
Pratar mycket och högt och vill helst vara ute och leka jämt.
Världens finaste dotter. Vi är så lyckliga över att hon är vår!!
Möblerat om
Idag har jag jobbat hårt, med musklerna! Jag har slitit, svettats och haft så otroligt kul! Fått massa energi att busa med dottern i pauserna.
Vi har mycket framför oss. Om knappt två veckor kommer föräldrarna ner och ska hjälpa oss att sätta upp en vägg i köket. Dottern ska få ett eget rum. Men då måste köket tömmas och för att det ska gå så måste möblera flyttas runt i vardagsrummet.
Jag älskar att organisera och fixa och dona hemma. Tanken var egentligen att jag skulle vänta tills maken var hemma och vi skulle ta en dag och fixa allt tillsammans, men jag klarade inte av väntan och fick klartecken från honom.
Dagen har flutit på bra, när det dykt upp problem så har jag hittat en lösning på annat håll.
Nu blir det mer tid över till att fixa andra saker den dagen vi ska förbereda inför föräldrarnas ankomst.
Så nu sitter jag skönt i soffan och känner mig riktigt nöjd med mig själv!
Så här ser det ut nu, tyvärr blev det inga bilder hur det såg ut innan så ni får gissa om ni inte vet. ;)
