30 minuter

Snart är han hemma! Ca 30 minuter kvar sen är han hemma under längre tid än vanligt. Fantastiskt.

Så nu när hemmet är rent så fördriver jag tiden med ett 1000 bitars pussel. Ett pussel jag gärna blir avbruten i av både make och barn...

Vi får se hur det går med det.

Tick tack tiiick taaaaack..

Idag går tiden fruktansvärt långsamt. Bland annat för att jag inte direkt har något projekt för dagen. Sista dagen innan maken kommer hem så jag bara väntar och väntar...

Min att-göra lista är färdig och någon större städning vågar jag inte göra förrän han är hemma.

När man är ledig så här mycket så kommer det dagar då det bara inte går att ta sig för att göra något vettigt. Extra svårt när kroppen är tung som bly och det mesta man gör mest tillbringar smärta. Så jag får helt enkelt ha en så kallad vilodag.

Från och med imorgon kan jag röra lite mer på mig, då kan jag få hjälp om kroppen stretar emot och om Ärtan skulle få för sig att titta ut så är det heelt okej!

Konsten att roa sig själv

Idag lyser solen och värmer upp balkongen riktigt bra. Jag sitter i shorts och linne och njuter av de fläktande vindar som når mig.
Min "att-göra" lista börjar ta slut så jag försöker att bara njuta av lugnet.

P4 står på i bakgrunden och jag försöker ignorera ryggvärken som kommer när jag suttit mer än en halvtimme...

Igår pysslade jag på med ett projekt jag skjutit upp ett tag. Få ordning på alla våra spel och sy skynken som skyddar dem mot solen. Det tog större delen av dagen då jag bara klarade av att sitta på golvet fem minuter i taget och sen behövdes en paus på femton minuter. Därefter tog det ca fem minuter igen att nå ner till golvet... Inte lätt att vara så stor och klumpig... :)

Men färdigt blev det till sist. Detta är resultatet.

Tillväxten

Nu är det knappt 2 veckor kvar tills det beräknade datumet. Sen får vi se när Ärtan behagar komma ut.
 
Jag går hemma och fördriver tiden med diverse saker. Syr, bakar, spelar farm frenzy (beroende framkallande spel på telefonen) och har det allmänt lugnt och skönt. Precis som alla säger att man ska göra innan bebisen kommer.
 
Så jag lutar mig tillbaka i soffan och njuter av en skön kväll. 
 
 
 
 

Pennfodral

Vi har en "alltiallolåda" hemma. En låda där allt möjligt småtjafs finns som man kan behöva i tid och otid.

Det är en sån där låda som alltför ofta blir överfull och knappt går att stänga. Men det jag irriterat mig mest på är att pennorna alltid försvinner i röran.

Detta har jag nu rått bot på (hoppas jag). Jag improviserade ihop ett litet pennfodral.

Det är dock inte så stadigt som jag hoppats på, men nu ska jag ge det en chans och se om det håller ändå.

Lådan är rensad och pennfodralet på plats. Nu ska jag hitta nästa plats som behöver sig en rensning och nästa syprojekt..

Långklänning och tjocksockar

Vaknade med huvudvärk och ju längre dagen gått har jag fått halsont också.
Tog dock en "förmiddag" (kom hem strax före 3, blev en långfika) på kyrkan för att komma ut och träffa folk.

Nu ligger jag framför tvn i långklänning, som är ett av de ytterst få plagg som jag fortfarande tar mig i, och tjocksockar.

Har fått den berömda graviditetsvärmen så sommarkläder har varit alldeles lagom varmt i 16-17 grader.. Men ikväll fick tjocksockarna åka på. Hoppas bara det inte tyder på en förkylning, för det är jag inte ett dugg sugen på.

Ska dricka mycket vatten, honungste och sova mycket så får vi se vars det leder.

Baka liten kaka

Har ju hört talas om att många gravida som börjar fixa och dona i hemmet när det närmar sig slutet. Jag är en av dessa har jag märkt.

Häromdagen fick jag maken att flytta på en hylla som "stod fel" enligt mig. Därefter skulle allt stoppas in i den och då var det passande att rensa lite i hyllan. När jag ändå var i rensar tagen kunde jag lika gärna fortsätta med nästa hylla.

Idag fortsatte jag med datorbordet där alltför mycket papper hade samlats. Sedan tog baknerven över. Så nu ligger en drömtårta i frysen och väntar på gäster som vill fika. Mer fika lär det bli också.. Har ju några veckor kvar innan jag får träffa krabaten i magen.

Nu avrundar jag fixar dagen med morotsplättar och slår mig ner i soffan.
Måste ju vila också. Dock är jag ovanligt pigg idag.. Kanske för att jag lyckades sova till halv 11...

Sugen på en smakbit?

En sån där dag

Idag har jag vaknat upp med massa tankar och saker jag borde fixa för att slippa ligga vaken på nätterna och fundera kring det, men ändå så är jag helt paralyserad i soffan. Spelar spel på telefonen och önskar att sakerna kunde fixa sig själv.

En sån dag helt enkelt. Tiden står still samtidigt som den rusar iväg och jag klarar inte av att ta mig för någonting.

Det blir väl lätt så ibland när man vart ledig länge. Vissa dagar blir extremt effektiva medan andra ska man vara nöjd om man lyckats få på sig kläder.

Men, jag får passa på att njuta av såna här dagar nu medan jag kan. Innan det kommer en som kräver lite mer aktivitet från mig.

Nu kan jag stirra in i väggen i lugn och ro.

Livsnjutare

Denna vecka har mestadels gått ut på att göra svärföräldrarnas katt nöjd när de varit på semester.
Jag tror vi lyckats bra. Oj vad han har kört med oss. En bra övning på livet som småbarnsföräldrar. Vi kallar honom för en jättebebis. När han jamar så kommer vi. Antingen är det mat, gå ut eller gos som begärs.

Då är det bara att släppa allt man har för händerna och ge honom det han kräver.

Men han är inte så jobbig. Inte helt fel att gosa med honom. Vi har stått ut. Där emellan har vi kört säng och vagn till lägenheten, hämtat barnbilstol, fixat lite trädgårdsarbete och framför allt - njutit av solen!!

Men katten har lätt haft det bäst...

Hormonbehandling

Idag var vi på ultraljud. I denna stad får man göra två ultraljud, en kring v 16-18 och en kring v 31-34.
Det var väldigt mysigt att få se ärtan sprattla runt där, så gott den kunde.. Det börjar ju bli rätt så trångt nu kan man lugnt säga.

Idag är en dådan dag få hormonerna fullkomligt sprutar ur öronen på mig. Då gäller det att behandla den på rätt sätt. Jag känner att jag lyckas rätt bra... :)

Förberedelser

Då jag har ett fysiskt tungt och rätt stressigt jobb så fick jag, efter många om och men, många samtal och brev till försäkringskassan, till sist godkänt till att få ta ut graviditetspenning. Tack och lov.

Jobbade en vecka efter semestern och var helt knäckt efter varje dag, kroppen orkade inte längre med jobbet. Sen blev det en veckas halvtid innan jag fick ledigt.

Nu njuter jag av ledighet, kunna ta en sak i taget och lyssna på vad kroppen säger.

Det är en sådan lyx att kunna ha som mål på en dag att läsa ut en bok. Så jag njuter och ser till att förbereda mig mentalt, ladda batterierna inför att ärtan i magen ska komma och göra oss sällskap.

Inte fy skam att sommaren passade på att komma lagom till att jag blev ledig. Lite väl varmt ibland bara.... :)

Minnen

Världens bästa mormor
 
 
 
 
 
 
Tack för allt!

Massa snack om magen.

De säger att jag har semester.
Jag har själv inte hunnit förstå det. Men det är kanske därför jag inte far iväg till jobbet på mornarna, kanske även därför kroppen värker mindre på kvällarna.

Kroppen växer med andra ord. Eller, rättare sagt, magen växer. Har avklarat 27 veckor och jobbar mig vidare. Det sprattlar och dunsar i magen, nerver kommer i kläm och kroppen värker. Men nu är jag inne i en bra fas ändå.
Energin är tillbaka och då orkar jag med vissa skavanker mycket lättare. 
 
Men jag hade aldrig kunnat gissa att det skulle vara så här att vara gravid.
Man ser ju mest alla runda fina magar och reflekterar inte så mycket över resten. Hade till exempel aldrig kunnat gissa att jag i v 27 fortfarande skulle äta medicin mot illamående för att kunna ta mig igenom dagarna.
 
Det är en spännande tid helt enkelt. Tung ibland, men fantastiskt underbar för det mesta. För att sammafatta känslan: Det känns varje morgon som min födelsedag när jag känner magen och påminns om vad som händer där.
Jag är riktigt tacksam för att få uppleva detta. Även en dag som denna då hormonerna sprutar åt alla håll och kanter. Mannen gör ett grymt jobb som står ut med mig så bra dagar som dessa...
 
 
För de som vill se. Här är magen i v 26.
 

Kulturpaus

Jag tror jag gjort detta tidigare. Men det behövs igen. De förtjänar det. Reklamen jag nu kommer att göra är för att jag är så nöjd. En extrem nöjd kund kan man säga, publik kanske passar bättre.

Idag hade jag en hemmadag. Fixa, dona, tråka och vila.

Sen fick jag se det. Föreställning ikväll, gratis i en av stadens parker. Ändrade snabbt kvällens planer (sitta hemma framför tvn) och drog med mig två kompisar.

Lika fantastiskt som de andra gånger jag sett dem. Tårarna rann och magen skakade av skratt. Hysteriska skratt som inte går att stoppa.

Clownteater när den är som bäst. Ikväll var det Rickard III som visades.

Får du möjligheten så ta den! Tveka inte, jag garanterar en fantastisk stund med massvis av skratt.

Vem jag pratar om?

123 Schtunk. ( http://www.schtunk.se/ )
En frigrupp som turnerar över landet med underbara uppsättningar av klassiska pjäser i en oförglömlig version.

Se dom!!

Sommarlovskänslan

Skolavslutning.
Överallt ser man uppklädda och förväntansfulla elever. Betyg i handen och kanske en blomma eller två i den andra.

Jag fortsatte med mitt. Bre macka efter macka. Koka kaffe och te. Tittade avundsjukt på eleverna med sommarlovsglöden i ögonen.

Öppnade mitt cafe, sålde en stund och stängde mitt cafe. Torkade bord. Elevernas rektor stängde aulan och gick förbi med en bunt överblivna rosor i en hink. Stannar till, tar en ros och byter riktning. Sträcker den till mig. Tack för den här terminen och läsåret.

Tar tackandes emot rosen, döljer den lilla flickan inom mig som blir överförtjust över den lilla sommarlovsströmmen som går igenom mig.

Säger hejdå till några elever, trevlig sommar. Inser att trots stök och tunga timmar kommer jag sakna dem. De flesta i alla fall. En skön känsla. Bättre sakna dem än längta bort. Då har det varit bra. Jag suger åt mig sommarglädjen och jobbar på med mitt.

Jag tittar på min ros. Öppnar cafeet på eftermiddagen. Inser en sak. Sommarlovsglöden finns hos mig med.
Men än är det tid kvar. Två veckor. Sen får jag glöda på riktigt, igen.

Host, fy och blä.

Host.

Så låter jag idag. Blev anfallen av en förkylning för en knapp vecka sen. Trodde den nästan var borta i söndags. Tji fick jag. Blev värre av att jobba. Så idag tog jag det stora beslutet att inte jobba. Vet inte hur glada folk skulle vara över att handla nerhostade mackor av mig...


Så denna dag ägnas stundom i sängen, stundom i soffan. Så får jag se om hostan och förkylningen släpper. Det vore trevligt om den gjorde det.



Annars kan jag prata om vädret. Termometern har visat kring 20-25 grader senaste 4 dagarna. Strålande sol och underbar sommar. Jag har hållit mig inne och önskat mig frisk. På jobbet har jag haft kring 30 grader i mitt kök och inte suttit still många stunder, så jag har inte varit särskilt fräsch senaste dagarna. Känns skönt att ha en mer normal temperatur idag.


Nu ska jag luta mig tillbaka och vila lite.


19.52, 19 maj 2009

Nu ska jag berätta om en historisk händelse.

För tre år sedan vid den här tiden var jag skräckslagen. Fruktansvärt nervös och förväntansfull.

19.52 rullade tåget in på stationen, jag tog ett djupt andetag och började hålla utkik.
Våra blickar möttes och vi kom närmare varandra, han slängde av sig väskan och gav mig världens största och kärleksfulla kram jag någonsin fått. Det var ett klassiskt filmögonblick, så där att min fot nästan åkte upp av lycka som den gör i romantiska filmer.

Jag skakade av nervositet, men allt eftersom tiden gick slappnade jag av mer och mer. Vi hade en fantastisk kväll, en förtrollad kväll och mina känslor blev bara tydligare och tydligare. De känslor som alla andra redan förstått sedan länge tillbaka blev nu självklara även för mig.

Det var en kväll som förändrade mitt liv för alltid. En kväll som vände mitt liv upp och ner och gav mig en helt ny framtid. Det var kvällen som ledde till att jag idag är lyckligare än jag någonsin varit.


Dagen efter kom han förbi en snabbis för att säga hej innan han drog vidare till sina kompisar. Nervositeten var tillbaka, men när jag öppnade dörren och såg honom stå där leendes mot mig släppte allt och jag visste:

Detta var mannen jag alltid drömt om.

Från en plan till en annan.

Jag fick långhelg. Planen var att när maken farit tillbaka till jobbet skulle jag ta en tur till gågatan och köpa in lite nödvändigheter. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Istället blev det att avbryta alla planer för helgen och ta en vilohelg då imunförsvaret inte längre ville vara på min sida.

Typiskt att det skulle bli strålande sol när man bara behöver vara inne och vila.
Men jag har vilat och hunnit med två måsten för dagen. Så nu njuter jag av kvällens gottis innan det är dags att sova.

Mm..milkshake.

Imorgon hoppas jag på en friskare dag. Jag vill ju kunna njuta av långhelg också! Annars får jag roa mig med att busa med Ärtan. Det är ju inte fy skam det heller...

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Gårdagen var en annorlunda dag på jobbet, det var fullt upp från början till slut. När jag lämnade jobbet hade jag så ont i kroppen och var så trött att jag hade kunnat somna ståendes.

Men jag insåg att det var bäst för mitt välmående att inte åka hem, utan att fortsätta med dagens planer.
En fika med en god vän.
Satt vid havet i solen, i t-shirt och njöt av solen och umgänget. Ett sånt där samtal då man verkligen hinner med att prata om allt. Allt från pensionssparande till barndomsminnen.

Så väl hemma hade energin och glädjen kommit tillbaka. Underbart med stunder som ger så mycket energi.

Kroppen värkte dock fortfarande.

Så fredagen blev en hemmadag. En vilodag. Skönt att få andas lite. Jag har under året lärt mig att hälsan går före allt. Speciellt nu när jag inte längre bara har mig själv att tänka på.

Så jag lutar mig tillbaka, vilar kroppen och väntar på att maken äntligen ska komma hem. Bara ca 2 timmar kvar.


Ungefär så här ska jag göra nu:

Sparken.

Sparken har jag fått många gånger senaste veckan. Eller kanske senaste veckorna, men det var först förra vecka som jag, tack vare en rådfrågning till en mer erfaren sparkad syster, insåg att det var sparken jag fått. 

Ärtan, som lever i min mage, lever loppan och sparkar för fullt nu. Vissa dagar kan jag busa lite med den också genom att få respons när jag trycker på magen. Två gånger har jag dessutom kunnat känna sparken på utsidan magen också.

Det är en spännande tillvaro jag lever i. 

Annars så har våren tittat fram ordentligt senaste dagarna. En kollega sa att sedan han i ca 10 år hållit koll på när värmen brukar komma på riktigt varje vår. Varje år har det vänt kring 28 april, om det beror på att det är pappas dag eller om det har en annan orsak vet jag inte riktigt, men det skedde även i år.

Sommarjackan är framplockad så nu är det bara att än en gång få njuta av sol och värme.


Har du glömt vad sol och värme är så kommer här en liten påminnelse:

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0