Inte så hemskt.

En harr fick jag med mig upp. Helt okej semester. Speciellt när solen beslöt sig för att visa sig. Nu blir det en lugn kväll med bokläsning. Helt okej det med.

Norrlandsturne.

Är inne på den årliga Norrlandsturnen. Säger Norrland då jag betar av två landskap under denna tid. I nuläget befinner jag mig i Västerbotten där jag och maken under några (regniga) dagar träffade familj och vänner. Maken for vidare för att arbeta medan jag passade på att tillbringa några dagar med min systerdotter (+ hennes föräldrar). Efter mycket traskade i affärer och annat ligger jag nu utslagen och njuter av att få mat serverad framför mig på några minuter... Man kan ha det sämre. I morgon, innan tuppen hinner gala, sitter jag på tåget på väg mot nästa destination - Norrbotten. Med andra ord, den plats som alltid kommer vara en del av mitt hem. Eller för att citera den välkände svenska artist som präglat så många år i mitt liv: "En del av mitt hjärta." Men först några timmar kvar med syster och svåger. (Du vet, dom där föräldrarna till min systerdotter).. Bilden jag sänder med är också något som präglat mitt liv väldigt starkt. Något jag alltid tagit för givet, fram tills att jag blev skåning. Skogen. Det är nästan så det slår havet.. Bara det att havet har vågorna...

Massa snack om magen.

De säger att jag har semester.
Jag har själv inte hunnit förstå det. Men det är kanske därför jag inte far iväg till jobbet på mornarna, kanske även därför kroppen värker mindre på kvällarna.

Kroppen växer med andra ord. Eller, rättare sagt, magen växer. Har avklarat 27 veckor och jobbar mig vidare. Det sprattlar och dunsar i magen, nerver kommer i kläm och kroppen värker. Men nu är jag inne i en bra fas ändå.
Energin är tillbaka och då orkar jag med vissa skavanker mycket lättare. 
 
Men jag hade aldrig kunnat gissa att det skulle vara så här att vara gravid.
Man ser ju mest alla runda fina magar och reflekterar inte så mycket över resten. Hade till exempel aldrig kunnat gissa att jag i v 27 fortfarande skulle äta medicin mot illamående för att kunna ta mig igenom dagarna.
 
Det är en spännande tid helt enkelt. Tung ibland, men fantastiskt underbar för det mesta. För att sammafatta känslan: Det känns varje morgon som min födelsedag när jag känner magen och påminns om vad som händer där.
Jag är riktigt tacksam för att få uppleva detta. Även en dag som denna då hormonerna sprutar åt alla håll och kanter. Mannen gör ett grymt jobb som står ut med mig så bra dagar som dessa...
 
 
För de som vill se. Här är magen i v 26.
 

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0