"Långpromenad"

Idag tog vi oss ut i det fantastiska höstvädret och gick på "långpromenad" På 1,5 km..
Med tanke på att jag inte klarar av att gå särskilt mycket eller långt längre så kändes detta som en långpromenad.
Vädret var skönt höstlikt och kroppen höll ihop bättre än vanligt.

Ett tag i alla fall. Ligger nu nerkrupen i sängen och varje rörelse med benen gör ont. Men det var det lätt värt.

Jag drömmer om kläder att köpa när kroppen kommer se lite mer normal ut och stirrar i taket på min favorit lampa.

Problem = Lösning

Jag har haft ett problem under min tid på jobbet och stöter fortfarande på detta problem. Nu har jag skapat en lösning.

Jag har ständigt behövt välja kläder med fickor till jobbet. Vilket inte alltid varit det lättaste om man velat ha något annat än jeans. Fickor behövs för att kunna förvara nycklar och mobiltelefon.

Nycklar är inte lika stort bekymmer längre, men ibland behöver jag kunna ha telefonen nära tillhands och om jag vill kunna ha båda händerna lediga och saknar fickor blir detta genast svårt.

Så jag har nu sytt mig en mobilficka. Den går att användas enbart som ett litet extra skydd men även att fästa på armen, eller varför inte barnvagnen senare när den kommer användas.

Inget avancerat men alldeles lagom bra.

30 minuter

Snart är han hemma! Ca 30 minuter kvar sen är han hemma under längre tid än vanligt. Fantastiskt.

Så nu när hemmet är rent så fördriver jag tiden med ett 1000 bitars pussel. Ett pussel jag gärna blir avbruten i av både make och barn...

Vi får se hur det går med det.

Tick tack tiiick taaaaack..

Idag går tiden fruktansvärt långsamt. Bland annat för att jag inte direkt har något projekt för dagen. Sista dagen innan maken kommer hem så jag bara väntar och väntar...

Min att-göra lista är färdig och någon större städning vågar jag inte göra förrän han är hemma.

När man är ledig så här mycket så kommer det dagar då det bara inte går att ta sig för att göra något vettigt. Extra svårt när kroppen är tung som bly och det mesta man gör mest tillbringar smärta. Så jag får helt enkelt ha en så kallad vilodag.

Från och med imorgon kan jag röra lite mer på mig, då kan jag få hjälp om kroppen stretar emot och om Ärtan skulle få för sig att titta ut så är det heelt okej!

Konsten att roa sig själv

Idag lyser solen och värmer upp balkongen riktigt bra. Jag sitter i shorts och linne och njuter av de fläktande vindar som når mig.
Min "att-göra" lista börjar ta slut så jag försöker att bara njuta av lugnet.

P4 står på i bakgrunden och jag försöker ignorera ryggvärken som kommer när jag suttit mer än en halvtimme...

Igår pysslade jag på med ett projekt jag skjutit upp ett tag. Få ordning på alla våra spel och sy skynken som skyddar dem mot solen. Det tog större delen av dagen då jag bara klarade av att sitta på golvet fem minuter i taget och sen behövdes en paus på femton minuter. Därefter tog det ca fem minuter igen att nå ner till golvet... Inte lätt att vara så stor och klumpig... :)

Men färdigt blev det till sist. Detta är resultatet.

Tillväxten

Nu är det knappt 2 veckor kvar tills det beräknade datumet. Sen får vi se när Ärtan behagar komma ut.
 
Jag går hemma och fördriver tiden med diverse saker. Syr, bakar, spelar farm frenzy (beroende framkallande spel på telefonen) och har det allmänt lugnt och skönt. Precis som alla säger att man ska göra innan bebisen kommer.
 
Så jag lutar mig tillbaka i soffan och njuter av en skön kväll. 
 
 
 
 

Pennfodral

Vi har en "alltiallolåda" hemma. En låda där allt möjligt småtjafs finns som man kan behöva i tid och otid.

Det är en sån där låda som alltför ofta blir överfull och knappt går att stänga. Men det jag irriterat mig mest på är att pennorna alltid försvinner i röran.

Detta har jag nu rått bot på (hoppas jag). Jag improviserade ihop ett litet pennfodral.

Det är dock inte så stadigt som jag hoppats på, men nu ska jag ge det en chans och se om det håller ändå.

Lådan är rensad och pennfodralet på plats. Nu ska jag hitta nästa plats som behöver sig en rensning och nästa syprojekt..

Långklänning och tjocksockar

Vaknade med huvudvärk och ju längre dagen gått har jag fått halsont också.
Tog dock en "förmiddag" (kom hem strax före 3, blev en långfika) på kyrkan för att komma ut och träffa folk.

Nu ligger jag framför tvn i långklänning, som är ett av de ytterst få plagg som jag fortfarande tar mig i, och tjocksockar.

Har fått den berömda graviditetsvärmen så sommarkläder har varit alldeles lagom varmt i 16-17 grader.. Men ikväll fick tjocksockarna åka på. Hoppas bara det inte tyder på en förkylning, för det är jag inte ett dugg sugen på.

Ska dricka mycket vatten, honungste och sova mycket så får vi se vars det leder.

Baka liten kaka

Har ju hört talas om att många gravida som börjar fixa och dona i hemmet när det närmar sig slutet. Jag är en av dessa har jag märkt.

Häromdagen fick jag maken att flytta på en hylla som "stod fel" enligt mig. Därefter skulle allt stoppas in i den och då var det passande att rensa lite i hyllan. När jag ändå var i rensar tagen kunde jag lika gärna fortsätta med nästa hylla.

Idag fortsatte jag med datorbordet där alltför mycket papper hade samlats. Sedan tog baknerven över. Så nu ligger en drömtårta i frysen och väntar på gäster som vill fika. Mer fika lär det bli också.. Har ju några veckor kvar innan jag får träffa krabaten i magen.

Nu avrundar jag fixar dagen med morotsplättar och slår mig ner i soffan.
Måste ju vila också. Dock är jag ovanligt pigg idag.. Kanske för att jag lyckades sova till halv 11...

Sugen på en smakbit?

En sån där dag

Idag har jag vaknat upp med massa tankar och saker jag borde fixa för att slippa ligga vaken på nätterna och fundera kring det, men ändå så är jag helt paralyserad i soffan. Spelar spel på telefonen och önskar att sakerna kunde fixa sig själv.

En sån dag helt enkelt. Tiden står still samtidigt som den rusar iväg och jag klarar inte av att ta mig för någonting.

Det blir väl lätt så ibland när man vart ledig länge. Vissa dagar blir extremt effektiva medan andra ska man vara nöjd om man lyckats få på sig kläder.

Men, jag får passa på att njuta av såna här dagar nu medan jag kan. Innan det kommer en som kräver lite mer aktivitet från mig.

Nu kan jag stirra in i väggen i lugn och ro.

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0