Torrshampo och vårväder.
Vaknade ännu en morgon med huvudvärk. Har gjort det större delen av veckan, eller fått huvudvärk en bit in på dagen. Men det är helg och solen lyste utanför fönstret så det var bara att ignorera det och ladda för en skön dag.
Har vart en vecka i form av kontraster.
Ena dagen har jag varit så arg att jag inte visste om jag skulle springa från jobbet skrikandes eller hämta hjälp och bryta ihop. Gjorde inget av det utan bet ihop och ignorerade eleverna. Andra dagen har eleverna vart goa med mig, sagt att jag är snäll, frågat varför jag inte var med på lektionen som vanligt osv. Börjar dock ana ett litet mönster i detta vara snäll och retas med mig. På morgonen är de oftast snälla, men på eftermiddagen då går det sakta men säkert utför... för många timmar i skolbänken då, och för lite energi... eller för många energidrycker..?
Jaja. Helg var det. Tog en promenad till stan, köpte torrshampo bland annat, åh.. jag är i sjunde himlen, varför har jag inte upptäckt det tidigare?! Fantastisk uppfinning. Gick sedan hem med en chailatte i handen och njöt av solen och det varma vårvädret. 10 grader varmt ute, tittade på vårblommorna som nästan blommat ut och gladdes över att huvudvärken försvunnit lite i det fina vädret.
Kvällen ska ägnas åt hyrfilm, påskgodis och lite bokläsning.
Men först blir det dammsugning.
Bjuder på en blombild från tidigare i år, februari.
Ergonomi? Vad är det?
I rummet jag sitter i finns det nog inte mycket som anses vara ergonomiskt rätt. Enligt min gissning. Vi är fyra stycken som delar på en yta av ca 5x3kvm. Det finns ett skrivbord som två delar på och de har varsin skrivbordsstol som är rätt bra kontorsstolar. De har även varsin skrivbordslampa som lyser över deras arbetsplats. Det är väl den mest ergonomiska delen av rummet. Helt okej plats verkligen.
Sen kommer man då till "min" del av rummet. Min dator står på ett bord som är 70x60 cm stort. Detta bord delar jag med den fjärde några gånger i veckan då alla är på rummet. Jag sitter på en stol som från början är tänkt som en slags "besöksstol". Vadderad sits och ryggstöd och armstöd till, men inte en stol som är tänkt att sittas på många timmar per dag... Lampor saknas på detta bord så vi får förlita oss på skrivbordslamporna som finns på det andra bordet. Taklampa finns, men det är sterila lysrör som lyser lite väl mycket.
Eftersom att det är ett litet rum och vi är ofta två eller tre stycken här samtidigt försvinner syret rätt fort. Så man skulle ju kunna tro att det blir rätt så varmt här inne, men icket. Denna skola är, som de flesta skolor jag vart på i mina dar, iskall. Jag förstår eleverna som går runt i dunjackor dagarna i ände, det skulle jag också göra om det inte vore att jag arbetar här och ska föregå med gott exempel (att inte ha ytterkläder inomhus). Vårat rum är inget undantag från resten av skolan. I januari fick vi till sist ett element här inne som står på hela dagarna på full värme. Men fryser gör jag ändå, men inte riktigt lika mycket.
*PANG* Låter det bredvid mig och jag kommer på en till sak som inte är vidare ergonomiskt (om nu ljudnivån hör till det). Två dm från mitt huvud är väggen, väggen som leder till gymnastikhallen. Gymnastikhallen där det ofta spelas med bollar. Bollar som skjuts i väggen. Väggen som är vid mitt huvud. Väggen som dessutom inte är vidare tjock, så det smäller en del i väggen här.
Snart ska skolan byggas ut. Har ingen aning om detta rum kommer att förändras något, det ligger inte i första prioritet då många klassrum måste byggas om och fler klassrum måste läggas till och gymnastikhallen förbättras.
Så är det här. Men de fyra personer jag delar rum med är riktigt roliga, trevliga och vi har en fantastisk stämning på vårt rum. Så oftast är det inga problem med detta rum, jag är tacksam att jag hamnade i just detta rum. Bara dagar som idag då huvudet värker, ögonen är trötta och jag är ensam på rummet som jag suckar lite grann.
Hade dock en fantastisk gårdagkväll. Umgick med två av tjejerna, vi gjorde våfflor och gick sedan till stan för att lyssna på ett gäng ståuppare. Det var riktigt roligt!! Träffade en del nya människor (upptäckte att det fanns en fd Lulebo i gänget.),
fick prata surströmming (efter att en ståuppare från Jämtland frågat om det var nån som smakat surströmming och tycker om det... ), och sedan blev det en skön promenad hem.
Majsplättar.
Här och var hittar man högar, eller numera är det bara fläckar som visar på att poliserna faktiskt invaderade platsen.
Den delen av poliskåren som visar att jag inte är uppe i Norrbotten längre. För visst finns det inte några ridande poliser där inte? (Okej, inte poliserna direkt som lämnat dessa högar, utan snarare hästarna.. Många högar finns det som bevis.)
Idag fick jag besök efter jobbet. Samma kompis som jag hängt med hela helgen kom förbi och vi lagade mat tillsammans och hade en skön stund. Jag hittade ett spännande recept på icas hemsida som vi testade. Riktigt gott!
Majsplättar med keso och fetaoströra, sen hade jag lite pizzasallad kvar också som visade sig passa väldigt bra till. Mumma! Inte illa som matlåda imorgon!
Sen har jag pysslat på här hemma och haft en allmänt skön kväll.
Imorgon blir det våfflor med några kompisar och sedan ska vi och kolla/lyssna på ståuppare. Händer mycket skoj nu på kvällarna! Jag försöker se till att bara njuta.
Men nu är det dags för sängen!
Glädje.
Hängt med en kompis hela helgen.
- Så ska det låta
- Sushi
- Bio (Dumpa honom, fantastisk film! Såå rolig tjejfilm!)
- Långpromenad med flum (Bästa promenadsorten man kan få!)
- Kyrka (predikan av en Gammelstadsbo = många gemensamma bekanta alltså)
- Ikeabesök. (Hittade ett riktigt snygg tyg, så nu ska jag sy kuddfodral! Kanske man ska önska sig en symaskin?)
Nu är det söndagkväll och sängen väntar, så jag sätter punkt nu för denna gång. Låser dörren och borstar tänderna.
Nej, INTE spindlar.
Musikalcykling
När jag cyklar (min cykel är äntligen hel, bara kedjan som måste smörjas nu.) hemifrån på morgonen så lyser solen, fåglarna kvittrar och min vårjacka (bytte till den i förrgår, nu återstår bara att se om jag slipper byta tillbaka till vinterjackan några gånger till, eller om värmen är här för att stanna.) känns lagom varm. I öronen spelas BRA musik som gör mig glad och allt detta leder till en sak. Musikalcykling. Jag vill cykla a la musikal. Tänk sound of music. Jag mimar med i texterna, ler och trampar på i min egna takt och drömmer mig bort till en mysig väg ute i naturen, där solen lyser och livet leker och jag cyklar och sjunger trallvänliga sånger tillsammans med goda vänner, i kläder vi sytt av gardiner....... osv.. :)
Om du mot förmodan inte förstår vad jag skriver om så kolla på sound of music. Eller den lilla snutt av filmen som visas här nedan. Vid 3 min börjar musikalcyklingen som jag ofta drömmer om. Jag har förskönat den bilden i mitt huvud så många gånger, sett filmen spelats upp i huvudet på mig när jag varit ute och cyklat. Jag har dessutom haft glädjen att musikalcykla med goda vänner. På väg hem från filmer som förmedlar den där glädjen. Tänk så fantastiskt det kan vara med musikal. :-)
Tänk om livet vore en musikal...
Åh så dramatiskt det skulle vara, alla små "draman" i livet skulle bli 5 gånger värre. Men tänk vilka bra sånger man skulle få sjunga dagligen.
Vad passar bättre en sån här musikaldag än att åka iväg och träna musikaldans.
Veckans tips!
Har länge, länge letat efter en låt med Patrik Isaksson som fanns som bonus förr på hans hemsida. När den försvann därifrån har jag inte lyckats hitta den. Men det har jag nu. Hittade en sida som funkar som ett musikbibliotek.
Man loggar in, genom sitt vanliga bibliotekskort (funkar inte från alla bibliotek, tyvärr) och väljer de låtar man vill låna (max 50st för en månad), laddar hem och sen får man låna dem i en vecka.
Fantastiskt!!
Musikwebben heter det och finns nu som favorit på min dator.
Dagens bästa!!
Nu ska jag på tjejkväll och se på Aladdin!
Fick höra att länken inte funkade, nu borde den göra det.
Tjejkvällen är slut, aladdin var jättesöt och kvällen riktigt bra!! Jag är mycket nöjd och ska nu sova gott. Imorgon blir det en annorlunda dag tror jag, men mer om det berättar jag en annan dag.
Varma drömmar.
Väckarklockan ringer 3.30. Jag vaknar efter en natts orolig sömn men känner mig ändå ovanligt pigg och slås av en stark känsla av förväntan. Kläderna ligger uppradade på resväskan som står färdigpackad vid dörren. Jag kastar mig upp ur sängen, drar på mig kläderna och stoppar upp håret i en svans. Går ut ur mitt rum och gör i ordning en lätt frukost, det är trots allt mitt i natten så hungern är inte särskilt stark. Dessutom ligger några färdiga mackor och en yoghurt i kylskåpet som extra frukost till senare under morgonen.
Resten av familjen kommer upp också och jag känner fjärilarna i magen medan jag gör mig klar och väntar på att få fara. Kollar om och om igen, precis som dagen innan att allt är med, inget glömt och rummet är fint. (Alltid roligare att komma hem till ett städat rum. Ha ha)
Till sist står hela familjen klar i hallen med resväskorna i högsta hugg och vi packar bilen och far. På flygplatsen finns det fler förväntansfulla och trötta människor och vi trängs i incheckningen. Efter lång väntan, i alla fall vad som känns för mig, sitter vi i flyget och lyfter på väg mot en annan plats, kultur, och varmare klimat och en plats där jag ska få bada i havet. Det är dags för en ny oförglömlig resa till en annan värld och jag ska bara njuta.
Denna känsla fick jag i morse när jag gick till jobbet. När jag gick ut från lägenheten fick jag sommarkänslor. Det var för kallt för att vara sommar, men det kändes ändå som en tidig sommarmorgon då bara fåglarna är vakna. Sedan kom den andra känslan över mig.
Nu sitter jag här och småhuttrar lite grann istället, men det är lugnt ändå. Våren är snart här (sägs det, svårt att avgöra utan snö. Ha ha) så jag njuter, redan, av värmen som snart är här.
Främlingar
Lunchtid på coop, då känns det som att jag befinner mig i en idyllisk småstad.
Majoriteten som handlar då är människor som har tid. Vilket också gör att många gärna pratar.
Senaste gångerna jag varit där har jag mött riktigt trevliga främlingar i kassakön. Senast fick jag gå förbi, för att jag bara hade en sak att handla. På vägen fram till kassan så stod vi där och pratade. Personen framför hade lite problem med kortet och kassören han pratade och skämtade och vi alla skrattade och allt kändes så idylliskt. Det är fantastiskt när man tar sig lite extra tid, ler, hälsar eller pratar med någon, främling eller vän, spelar ingen roll, så länge det är någon som ger positiv energi.
Det är fantastiskt vad man kan få höra ibland bara i en kö på coop. Ibland kan personen framför, eller bakom hinna berätta sin livshistoria för en och plötsligt så gör det inte så mycket att kön tar så lång tid. För det blev plötsligt lite mer intressant just där man befinner sig istället för dit man var på väg.
Men det är intressant att se vad som krävs ibland för att främlingar ska börja prata med varandra. Det krävs oftast något extraordinärt som skakar om vardagen lite grann för att man ska öppna munnen och formulera ord till personen bredvid. En eloge till de som tar vara på dagen och pratar ändå. De gör oftast dagen lite mer intressant och rolig.
En gång när jag flög hem sa piloten efter att vi landat och han tackat för sig:
Kom ihåg, det kortaste avståndet mellan två personer är ett leende.
Tror ni inte att de flesta gick därifrån med just, ett leende.
Grattis till Sara Sthlm!
Sitter i soffan, utslagen efter helgen bravader.
Jag har inte demonstrerat, för er som sett på nyheterna under helgen (platserna de filmade platser jag befinner mig på varje dag i stort sett.), men jag har haft besök. Mamma och pappa har vart här i helgen. Vi har gått på långpromenader, hela lördagen var en enda lång promenad kändes det som.
Hade fredagen ledig, som tur var eftersom att jag vaknade med rejält halsont. Tog det lugnt på förmiddagen med mycket te och en dvd med live konsert med Peter Jöback. Det gjorde susen. Kände mig lite piggare på eftermiddagen så då blev det städning och brödbak.
Var lagomt seg när kvällen kom, så då passade det bra med ett fantastiskt avsnitt av Så ska det låta, Martin Stenmarck var ju med. Var dock tvungen att slå av mitt i för att åka till stationen och hämta mamma och pappa.
Lördagen blev det som sagt var mycket promenerande. Havet, turning torso, och stan. En förkylning har definitvt satt klorna om mig så det tog ju minst sagt på krafterna att gå så mycket, men det är sånt man får ta.
Idag sjöng jag med gospelkören på kyrkan, eller rättare sagt på en teater (fd kyrka och ännu mer fd cirkus), eftersom att kyrkan var avstängd pga demonstrationerna. Så mamma och pappa fick snällt följa med och lyssna.
Nu sitter jag som sagt var i soffan och är lagomt utslagen. Regnet har öst ner hela dagen, men det blev till sist uppehåll så jag gick ut till min cykel för att pumpa bakdäcket lite som varit tomt sen i torsdagsmorse. Tji fick jag. Ventilen verkar vara trasig. Det bara pyser från den när jag pumpar, spelar ingen roll hur hårt jag drar åt den... så det blir väl en sväng till cykeldoktorn imorgon.
Kartan i högsta hugg,
tror de inte att jag vet vars vi ska? :)
Förresten, när veckan var slut... kände jag mig lugnare när jag mötte poliserna. Vilken bra polisterapi det blev. :)
Nervöst men tryggt.
Ju närmare jag kom skolan desto mer nervös blev jag. Inte nervös för något jag skulle göra, utan nervös för vad som skulle möta mig när jag kom fram.
Det visade sig vara befogat. I alla fall befogat ur min synvinkel. Jag såg minst 20 st poliser, ungefär lika många polisminibussar, ett gäng vanliga polisbilar och några pikébussar. Har aldrig känt mig så trygg och samtidigt så förskräckt på en och samma gång.
Poliser gör mig nervös. Jag vet att de är bra, men jag blir ändå nervös. Möter jag en polisbil när jag är ute och kör, greppar jag ett hårt tag om ratten, tio i två, rak i ryggen, tittar överallt, rakt fram, backspegeln, sidospeglarna och drar åt bältet extra hårt.
När jag möter dem gåendes, sträcker jag på ryggen, försöker se så oskyldig och snäll ut som möjligt och går en omväg om det är möjligt för att inte behöva gå för nära och riskera störa dem.
Nu cyklade jag och då, tackade jag mig själv att hjälmen fanns på huvudet, ordentligt fastspänd, och försöker även här se så oskyldig ut som möjligt, samt hoppas med allt jag har att det inte är för mörkt ute så jag borde ha lysen, och går igenom cykeln i huvudet, är den laglig, har jag allt på den som behövs?
Men även denna gång klarade jag mig förbi dem och jag kunde trippa in på skolan och andas ut.
Berättade för mina arbetskollegor (som jag delar rum med) att dessa poliser jag såg på skolområdet var fler än vad jag sett sammanlagt under mina år i Norrbotten.
De skrattade gott åt mig och berättade sedan vidare för andra kollegor hur jag kommit in likblek i rummet och berättat skärrat för dem om detta.
Dagen till ära var arbetsrummet fullt, alla var där, och alla verkade vara på spännande flumhumör. Så en hel del skratt blev det. Jag blev snart lugn och glömde bort uppståndelsen utomhus. Men allt eftersom tiden gick och lunch närmade sig med stormsteg så kom nervositeten sakta krypandes tillbaka. Jag hade en strapats kvar. Att gå runt skolan till fritidsgården. Gå förbi alla bilarna, och kanske ett gäng poliser.
Till sist var det dags att bita i det sura äpplet så jag gick. Sakta men säkert. Försökte se oskyldig ut, och kämpade med att utstråla: Jag jobbar här, jag ska bara gå till fritidsgården och öppna. Ingen fara!
Vet dock inte hur bra jag lyckades med det, såg nog mer rädd ut när jag insåg att jag måste gå förbi pikébussen, och då gå riktigt nära den. Hade jag vart ett barn hade jag sträckt ut handen och tagit i den, bara för att kunna skryta med det sen.
Ingen la i alla fall särskilt stor uppmärksamhet på mig, så jag kunde lugnt ta mig ner i gården och öppna. Det blev en rolig stund där nere. Jag var pigg och på bra humör. Eleverna var snälla och skötte sig rätt bra, dessutom kom det några nya dit!
Eftermiddagen gick snabbt förbi mig, plötsligt var det dags att packa ihop och fara hem. Oj, är det så här en dag kan vara när allt flyter på bra, var min tanke. Fantastiskt!
Nu laddar jag för körövning, vilket även betyder att jag måste cykla förbi poliserna en gång till.
Tänk, när denna vecka är slut kanske jag inte är rädd längre för dem. De kanske har blivit en del av min vardag då.
Det hade jag aldrig kunnat tro!
Vill bara avsluta nu med att säga en sista sak. Det är måndag, jag ska på körövning. Vad blir det för mat?
Finns bara en sak att välja på.
Jag älskar plättar! Det är en av mina favoriträtter! Jag skulle kunna säga att min favoriträtt är oxfilé och potatisgratäng, eller kanske sjötunga som jag jämt sa när jag var liten, men, tänk.. hur ofta skulle man kunna äta det utan att bli less.
Varje måndag i flera år stektes det plättar till middag, det åts och sedan bar det av till måndagsaktivteterna. Så många jag ätit genom åren och ändå njuter jag så när jag får sätta mig ner och äta dessa fantastiska, runda, platta godbitar.
1 mars, våren är snart här.
Men jag tänkte bara skriva nåt litet kort här innan. Det har vart en skön helg.
- Träffat en del folk, sett på bra tv - så ska det låta har ju äntligen börjat!! :) Nästa vecka är Martin med!
- Jag har vart på stan och köpt en bra skiva, James Morrison. Rekommenderas!
- Idag gick jag till en ny kyrka, mycket mysigt. Nära och bra dessutom.
En sak jag lärt mig under min tid här i Malmö är att lyssna mer på mig själv. Om jag vill göra något så ser jag till att göra det. Jag struntar inte i det för att jag måste göra det själv, eller att det kostar en slant eller två. Nej, jag lyssnar på mig, och unnar mig. Jag gör saker som gör mig glad. Det är bra, glad är bra!
En annan sak som gör mig glad är solen. Solen börjar visa sig mer och mer nu, dessutom börjar folk prata om att våren är på väg. Är våren på väg så är det bara en tidsfråga tills sommaren är tillbaka. Det innebär i sin tur man snart får se bilden nedan i verkligheten. Känslan när man guppar in på gården där, det kan bara förklaras med ett ord.
