Idag har varit en tuff dag för lilltösan.
Vaccination stod på schemat. En spruta i vardera lår. Har aldrig hört henne skrika som då. Efter en bra stund lugnade hon ner sig och vi kunde delta i föräldragruppen.

När vi kom hem sov hon en knapp timme och resten av dagen dög det bara att få sitta i mammas famn.

Febern kom, hon fick alvedon och mat och slockna sekunden jag la ner henne i sängen.

Nu försöker jag ta igen mig, det tar på en att höra det där skriket..


Nu hoppas vi på en bra natt och en pigg morgondag.


Annars hoppas jag på lite vinter snart. Nu räcker det med regnjacka utomhus.. Vinterskorna har inte använts mycket denna vinter. Så jag hoppas det är fin vinter när jag kommer upp till familjen!!


Godkväller!

Jag kommer få äta upp detta.
Men jag säger det ändå.

Jag har blivit bortskämd. Lillgumsan har blivit såå lätt att söva (för det mesta) senaste veckan. Jag lägger henne, ger nappen och går därifrån så sover hon strax senare. När det är dags att sova för natten får jag gå tillbaka en eller några gånger och stoppa in nappen och kanske sjunga en liten stund för henne. Men det räcker.

Åh, så jag njuter!
Såna här fina rutiner håller aldrig, så jag njuter av dessa dagar. Jag bara väntar på dagen då det inte funkar längre.

Tills dess lyssnar jag med "glädje" på Patrik Isaksson som grannarna spelar om och om igen. Jag behöver ju i alla fall inte slå på egen musik, kan sjunga med i deras.

Frågan är hur länge man ska stå ut innan man bör klaga...

Nu till något annat.
Idag var jag på återbesök på sjukhuset.
Hematomet har krympt så pass att läkaren inte kunde känna det. Det finns dock kvar lite ärrvävnad som fortfarande värker men det kommer bli bättre närmsta månaderna.

Det har blivit lite bättre sen sist så jag väljer att tro denna läkare och hoppas att jag snart är kvitt detta.

Nu är det dags att njuta av kvällen en stund innan det är dags att sova.

Godkväll.

Jag fick ju ett hematom under förlossningen. Ett blodkärl sprack och bildade en 5 cm stor knöl inom mig.

Smärtan avtog efter några veckor för att några dagar senare komma tillbaka. Till sist blev jag less på att ha så ont att benen ibland nästan viker sig under mig i vissa rörelser och aldrig riktigt kunna slappna av för smärtan finns där ändå. Efter en vecka på smärtstillande fick jag tid för undersökning.

Dessa 5 cm hade krympt till 3 cm. Men läkaren tyckte inte det lät bra att jag hade så ont. Ännu mer smärtstillande och i början på januari blir det dags för återbesök. De vill ju helst skjuta upp åtgärder så de slipper göra nåt då det bara kan bli värre, så jag håller tummar och tår att min knöl minskar ännu mer tills januari.

Börjar bli aningen less att efter nästan 3 månader med Lilltösan hos oss fortfarande ha ont varje dag och känna mig hindrad i att leka och gosa med henne pga smärtan.

Vi har dessutom dragit på oss en ny förkylning, hela familjen. Men den har börjat vända, i alla fall för de äldre. Den lilla har blivit väldigt snuvig igen.

Vintern är dock över här. Det sägs att det ska vara plusgrader och regna till jul. Blir en mycket annorlunda jul för min del. Men jag tar med mig vissa saker för att göra julen mer bekant för min del. Fasters rågkaka på julbordet och hårt tunnbröd till dopp i grytan.

Nu är klockan halv 9, dags att sova med andra ord. Måste passa på om det skulle bli en lång natt..

I veckan fick jag ont i min visdomstand. En natt blev smärtan så stark att jag fick gå upp och ta värktablett. Morgon efter ringde jag och bokade tid hos tandläkaren.

Efter samtalet slutade det nästan att göra ont. Precis som det alltid är när man ska till någon läkare.

Idag var jag där. Svärmor tog dottern på promenad och jag satte mig hos tandläkaren.

Han tittade, röntgade och sa: Vi får nog dra den tanden. Den ligger och trycker på tanden bredvid.
Där ser man.

Ska vi göra det nu frågade han?
Va, oj. Hur lång tid tar det? Ca 30 min sa han. Jamenvisst. Då kör vi tyckte jag.

Spännande för mig som tycker om att gå till tandläkaren. Två sprutor senare började han bända och dra i tanden så det knakade och stod härliga till. Vad roligt tyckte jag. Det känns ju inget. Vips så var tanden ute. Rengöra och fixa och snart sa vi hejdå.

Jag gick raka vägen och tog på mig ytterkläderna och gick och mötte dotter och svärmor. Sen började vi bege oss hemåt. Just ja... Jag glömde betala kom jag på...

Hemma sen ett tag tillbaka. Dottern sover, jag har pratat med tandsköterskan om faktura (mycket billigare än jag räknade med!! Jippie!!) och tagit två värktabletter.

Tandläkarbesöket var roligt. Dra tanden var roligt.
Men aj vad ont det gör nu när bedövningen släpper!!

Dock står jag kvar vid det jag alltid tyckt.

Det är kul att gå till tandläkaren!!

10 fantastiska veckor har vi haft hela familjen. Men nu är vardagen och verkligheten tillbaka.

Mannen måste jobba och jag och tösan får ta hand om varandra.

Än så länge går det bra, de första 3 timmarna utan honom. 😉

Vi har myst, ätit frukost och sovit. Snart är det dags för nästa sovstund som kanske blir en promenix för mig.

Dessa veckor med maken hemma har varit oumbärliga. Nu känner jag mig mycket tryggare i min nya roll som mamma och börjar lära mig att hantera de flesta situationer som brukar uppstå.

Så nu ska jag fylla dagarna med mys med dotter, julpyssel, julbak och massa umgänge med vänner så kommer tiden snart gått så maken är hemma igen.

Men som den underbara man han är köpte han en förtida julklapp så dessa två veckor skulle gå fortare.. Han vet då hur han ska handskas med mig... 😊

I natt bröt förkylningen ut ordentligt på mig. Knappt så jag orkade vakna och ge lilltösen mat. Men det gjorde jag ändå.

Så när morgonen kom fick maken rycka in. Som tur är hade han blivit frisk och tog hand om barnet och fixade frukost. Själv låg jag kvar i sängen till strax efter 12. Morgonrocken är min bästa vän denna dag och tekoppen värmer min hals.

Men. Jag är sjukt less på att vara sjuk. Först halvsjuk några dagar och nu helsjuk. Imorgon ska jag vara frisk! Då ska vi på promenad och komma hemifrån!

Men lillan sköter sin uppgift bra. Roar mamman och låter henne få lite mysigt bebisgos!

Kunde dock haft en värre sjuka... Inte varje gång man blir bortskämd mitt i sjukan av make och bebisgos.

Men nu håller vi tummarna att hela familjen är friska imorgon!

Maken har känt sig lite hängig i veckan, jag fick ont i halsen för någon dag sen och i fredags hade det nått lillan också. Supersnuvigt är det där, vi proppar henne full med koksalt och försöker lösa så hon får sova sittandes mycket.
Två gnälliga dagar har det varit och två nätter utan särskilt mycket sömn.
Snuvan verkar hålla i sig även denna dag och föräldrarna känner sig bara sjukare och sjukare..

Det är många nya erfarenheter att ha en sån här liten och man inser gång på gång hur mycket livet förändras av att få barn. Plötsligt kan man inte ta det så lugnt man vill och vila sig frisk, man måste vara igång och ta hand om henne först. Vila får jag göra när hon vilar, om hon inte måste dras i vagnen för att sova. Då får man plocka ihop resterna av sig och gå ut. Tur vi är två om det så kan vi hjälpas åt så vi hinner vila lite emellanåt.
Nu sover tösan så jag ska passa på att göra samma sak.

Godnatt och godmorgon..

Ligger här i sängen med en sovandes bebis på mig. Kunde ha det värre...

Enda sen supermoster var här så har vi fått sova mycket mer om nätterna så man känner sig nästan utvilad på mornarna. Men eftersom vi sällan har några planer på morgonen blir det lätt att man ligger och drar sig i några timmar och bara njuter.

Planen är att ta sig ut på promenad varje dag då jag nyligen insett hur skönt det är.. Men då måste man börja med att ta sig ur sängen först...

Igår var jag och lilltösan på föräldragrupp för första gången. Babymassage stod på schemat men det var hon inte särskilt intresserad av utan ville hellre sova i min famn, så vi tittade på istället. På vägen hem fick vi sällskap av två bebisar med deras mammor som bor ca en halv minut från oss.. Kanske blivande kompisar?

Idag är tanken att fortsätta min höstrensning. Skor och väskor står på schemat. Där lär det dock inte bli lika tomt som det blev i garderoben... Men lyckas jag he bort något så ska jag vara glad över det!

Men först ska det mysas lite till...

Denna helg har vi besök av min syster.
Fast vi funderar på börja kalla henne för "Supermoster". Lilltösan har nog aldrig varit så lugn som denna helg.
Supermoster tröstar och söver som ingen annan. Vi funderar på att anställa henne som barnflicka.

Det är även väldigt mysigt för mig att ha syster på besök och få massa kvalitetstid med henne. Även tid med kusinerna. Myshelg!!

Idag har hon fått hjälpa mig att rensa garderoben. Vips så har jag två proppfulla kassar med kläder som ska slängas och en papperskasse som ska ges bort.
Garderoben ekar nästan!

En sån lättande känsla att bli av med kläder och bara behålla det som är helt, rent och fräscht.

Nästa steg blir skor och väskor!

Då sitter man här igen, mitt i natten med en pigg och glad jänta.
Så kan det gå när man sover bort hela dagen.
Men denna gång går det rätt bra för mig, för hon somna redan kl 11 igårkväll. Ett stort framsteg!

Nu har mamma och pappa vart på besök i helgen. Mycket mys med deras barnbarn, men även en del kvalitetstid för mig med dem.
Brödbak, shopping, matlagning och promenad mm. En sån där skön och mysig helg då Malmö bjöd på sitt bästa höstväder.

Tösen blir mer och mer avslappnad, en gäsp tränger sig på, men ögonen är ännu lika stora.. Men snart kanske vi kan sova igen.
Godnatt, eller godmorgon...

Lillstackarn har ont i magen. Kanske kolik.
Skrek större delen av gårdagen. Skönt att ha hennes mormor och morfar här då som kunde avlösa oss och försöka trösta lillan.

Men kvällen kom och de for till hotellet. Lillan skrek fortfarande, till sist slog jag på skivan. Efter en halv låt blev hon tyst. Under nästa låt somna hon.
La henne i sängen, då började hon skrika. Tillbaka till skivan. Två låtar till. Sen sov hon i flera timmar.

Även idag så tystnade hon av musiken när inget annat lugnade henne.
Jag märker att det fortfarande gör lite ont, men hon gnyr mest då. Annars ligger hon i famnen och stirrar på högtalaren tills ögonen blir för tunga.

Denna skiva är gjord av körledaren till kören som jag sjöng i förra året. En skön gospelskiva med många lugna låter med fantastiska texter. Den har spelats många gånger under året och så lär det fortsätta. Låtarna gör oss båda lugna, jag får ork och kraft att fortsätta vagga fastän kroppen värker och lillan får ro att slappna av och somna.

Tack gode Gud för musik som hjälper!

Försöker skapa någon form av rutiner här hemma för att få den lilla att sova på natten (hon har en tendens att somna först halv 1 på natten). I natt somnade hon kl 12, ett steg framåt tyckte vi.

Nu sitter jag här 4.20, mitt i natten med en pigg och glad jänta.

Tji för rutiner säger hon.

I gårkväll var det väldigt kinkigt, ingenting var bra tyckte hon. Men så drog jag fram ett ess ur ärmen och slog på en skiva som jag lyssnade på mycket när hon låg i magen och som jag anat har en lugnande effekt på henne. Jorå minsann. Hon slutade skrika och somnade till sist. Synd bara att hon vakna så fort vi gick in i sovrummet...

Jaja, ett steg i taget..

I natt var vi inte överens. Lilltösen vägrade sova. Kvart över 2 kunde vi äntligen lägga oss ner i sängen, för att sedan vakna strax före 5, halv 7 och nu halv 10. Dessa gånger väckte hon oss med ett vrål, istället för ett litet gnäll som det annars brukar vara.

Det enda bra med vrålet är att jag hoppas grannarna vaknade (om man får vara så elak) för de hade fest igår så vår lägenhet vibrerade.

Tänk att ha ett hus då man slipper sånt.

Det blir nog en trött dag idag. Tur hon är söt. ;)

Vår lilla bamse växer så det knakar. Snart uppe i 4 kg, hennes kurva går mer rakt uppåt istället för diagonalt längs med normalkurvan.

Hon börjar visa mer temperament så föräldrarna kämpar med att hänga med och förstå vad hon vill.

Men hon har oftast stunder då hon är väldigt snäll och söt och allt man gör är bara att njuta av sötisen. Som denna stund.

Nu är sista tabletten på min medicinkur tagen. Så nu hoppas vi att allt är bra och fortsätter så.

Smärtan avtar sakta, men nu kan jag nästan sitta normalt och röra mig nästan helt obehindrat.

Lillan växer, det märks främst när vi byter kläder på henne. Nu har de börjat passa..
Hon har många roliga miner och ljud för sig och hon visar mer och mer personlighet. Ibland låter hon oss till och med sova lite på nätterna. :)

Tids- och dagsuppfattningen är lika med noll. Ingen koll på något. Men det går ju bra ändå.

Med andra ord.
Vi har det rätt bra här. Så länge lilltösen är glad...

I lördags fick jag fara hem från sjukhuset. Medicinen hade gjort susen och jag hade sänkt mina värden bra. Fick två olika tabletter som jag nu ska äta några gånger per dag i en vecka.

Energin kommer sakta tillbaka till mig, jag är inte lika blek längre men smärtan finns dock kvar, blir lite bättre för var dag som går i alla fall.

Nu hoppas jag bara att det är slut med komplikationer för oss så vi får en chans att komma igång med detta nya liv.

Lilltösen mår i alla fall bra och styr våra liv med järnhand. Det blir lite sömn (för oss), många blöjbyten och mycket mat (för henne), precis som det ska vara.

Idag firar min älskade dotter en vecka ute i den här världen.

Det har varit en händelsrik vecka för hela familjen. Kanske lite för händelserik. Hade räckt med att bara vara hemma med familjen och lära känna vår nya familjemedlem.

Men min kropp hade andra planer.
Fick ett hematom (sprucket blodkärl, blåmärke eller vad man nu vill kalla det) i samband med förlossningen som blev en stor knöl som till en början kändes som en andra förlossning..

En läkare kom och tog hand om det och sa att det skulle bli bättre. Bitvis blev det så, men i tisdags blev det successivt sämre, så till sist var det bara att åka till gynakuten som skrev ut antibiotika och sa åt mig att komma tillbaka om det inte blivit mycket bättre inom två dagar.

Det blev det inte. Så igår åkte vi tillbaka för att efter några timmars väntan få veta att jag skulle bli inskriven då sänkan höjts rätt mycket sen sist.

Så nu får jag antibiotika insprutat i armen, antibiotika i tablettform och ett gäng smärtstillande tabletter också.

På dagens rond fick jag beskedet att jag nog får åka hem imorgon. Så nu håller vi tummarna för det så vi kan få satsa på att bara vara en familj.

Än så länge har familjedelen, trots allt runt omkring, varit väldigt mysigt och spännande, och såklart väldigt tröttsamt när man aldrig får sova på nätterna..

Men när man då tittar på lillflickan och får världens sötaste leende mot sig, ja då känns den där tröttheten som en fis i rymden.

Idag tog vi oss ut i det fantastiska höstvädret och gick på "långpromenad" På 1,5 km..
Med tanke på att jag inte klarar av att gå särskilt mycket eller långt längre så kändes detta som en långpromenad.
Vädret var skönt höstlikt och kroppen höll ihop bättre än vanligt.

Ett tag i alla fall. Ligger nu nerkrupen i sängen och varje rörelse med benen gör ont. Men det var det lätt värt.

Jag drömmer om kläder att köpa när kroppen kommer se lite mer normal ut och stirrar i taket på min favorit lampa.

Jag har haft ett problem under min tid på jobbet och stöter fortfarande på detta problem. Nu har jag skapat en lösning.

Jag har ständigt behövt välja kläder med fickor till jobbet. Vilket inte alltid varit det lättaste om man velat ha något annat än jeans. Fickor behövs för att kunna förvara nycklar och mobiltelefon.

Nycklar är inte lika stort bekymmer längre, men ibland behöver jag kunna ha telefonen nära tillhands och om jag vill kunna ha båda händerna lediga och saknar fickor blir detta genast svårt.

Så jag har nu sytt mig en mobilficka. Den går att användas enbart som ett litet extra skydd men även att fästa på armen, eller varför inte barnvagnen senare när den kommer användas.

Inget avancerat men alldeles lagom bra.