Igår for han till jobbet för att vara borta 10 dagar. 3 dagar mer än tidigare och 4 dagar mindre än vad det kommer bli närmsta året. Jag undrar när man blir van att säga hejdå och leva för sig själv under denna tid, om man kan bli van vid det.

Tiden går saktare än vanligt, och jag blir lätt sittandes och bara väntar. Så jag försöker ta tag i dagarna, hitta på saker att göra, umgås med vänner och se till att pyssla med saker som jag har lätt för att skjuta upp. Men dessa dagar då jag är trött, eller inte har något att göra då vill jag bara att tiden ska gå så han ska komma hem.


Just nu så är jag nog i en liten svacka. Jag vill bara vakna upp med ett bra jobb och en vardag. Som det är nu så räknar jag dagarna på mitt sommarjobb och oroar mig bitvis för hur det ska gå sen. Kommer jag få tag på ett jobb inom den närmsta månaden som jag kan trivas med? Jag måste skriva cv:n som kan intressera arbetsgivare, hitta jobb att söka osv. Jag önskar så att jag kan få ett jobb med bra arbetskamrater då kan man stå ut med mycket mer...

Tänk om jag kunde bli erbjuden ett jobb som visar sig vara mitt drömjobb. Det skulle vara nåt...

Här kommer i alla fall några av sommarens bilder från stugan.

Jag avslutar med dessa bilder.
Godkväll.

Jobbet på kyrkogården har börjat. Det känns. Från tår till huvud. Träningsvärk och vanlig värk. Sitter jag en stund så är jag plötsligt väldigt stel när det är dags att resa sig igen.

Men det värsta är ju dock alla spindlar och spindelnät. ÖVERALLT är dom. Har dagligen spindlar som klättrar på mig och spindelnät som fastnar på hela kroppen. För er som vet hur mycket jag tycker om spindlar så kan ni ju förstå att detta är inte vidare roligt. Jag biter ihop för att inte skrika och springa därifrån. Igår gick det an trots allt, jag bara viftade bort dem, men idag så har det varit desto värre. För att förvärra saker så nickade jag ett spindelnät + spindel när jag skulle duscha efter jobbet. Huvva!

Så nu känns det konstant som att jag har spindlar som kryper på hela kroppen. Så om du skulle träffa mig och se mig börja vifta helt plötsligt så är det bara för att jag tror att det är en spindel som kryper på mig...

Det är inte den enda upplevelsen jag gjort på kyrkogården. Igår så tyckte jag flera gånger att jag såg någon som satt på gravstenarna, eller stod bredvid men när jag tittade tillbaka en halvsekund senare så var ingen där. Jag drog mig då närmare skuggan för att undvika solen så mycket som möjligt. Hade dessutom glömt vattenflaskan hemma. Idag hade jag vatten med mig, men det hände nån gång att jag gjorde samma upplevelse ändå, trots att jag hinkade i mig vatten.. Spännande att arbeta på kyrkogård... blir spännande hallucinationer..

För tillfället är jag kattvakt hos svärföräldrarna. Klappa katten lite nu och då är ju aldrig fel. Dessutom är det svalt här, svalare än hemma.



Det har varit en riktigt skön sommar. Två veckor hemma i Norrbotten och få vila upp sig. Lyssna på tystnaden, se ljuset, klappa till några mygg, bada i iskallt vatten, sitta på dass och titta ut på utsikten och bara göra såna saker som jag gör där. Dessutom hade jag ju besök av några vänner här nerifrån. Vilken vecka det blev. Underbart att få visa dem mitt hem. Dessutom underbart med midsommar, och allt annat som man hinner med under tiden där.

Det var underbart där. Då jag förstått att detta inte kommer vara mitt hem så länge till så ser jag till att njuta så mycket som möjligt nu. Insupa allt som jag älskar där och spara det till framtiden.

Nu ska jag dock börja leta danskursen för hösten.


Njut om du är ledig. Det skulle jag göra. Det känns i hela kroppen att jobba.

Kom tillbaka från paradiset, stugan, residenset i fredags efter en halvtrevlig resa. Hård landning pga luftgropar, vänta tre timmar, gå ombord på planet och bli försenade en timme.

Men till sist kom jag fram till ett överhettat Skåne.
Ständigt drygt 30 grader. Inomhus ca 28 grader. På kvällen sjunker det till 28 utomhus och 26 inomhus. Svetten rinner om mig bara av att sitta still. Så jag har legat på stranden, vid havet två dagar. Men inte idag.

På dagens att göra lista stod det:
- Åka tilll banken
- Köpa bikini (resåren har gått sönder på underdelen och överdelen sitter knappt kvar på kroppen längre. Dags för något nytt märkte jag under helgen.)
- Städa
- Baka
- Tvätta

Allt är nu, nästan, avklarat förutom brödbaket. Jag insåg att det skulle vara att som att tända brasan i ett brinnande hus. Men då betyder detta beslut också att jag måste ta på mig något annat än bikinin, och röra benen mot affären. Bara detta att faktiskt lyckas ta mig till stan, plus att städa och tvätta har varit en rejäl kamp. Jag vet inte hur man beter sig i sån här värme. Det enda jag vet är att när det är 30 plus då lägger man sig i havet för att svalka av sig. Att istället vara inne och jobba känns som att springa ett maraton.

Men det är bara att bita ihop, göra mina sysslor för imorgon får jag min belöning. Då kommer D hem och mamma och pappa kommer på besök. Det blir några fullspäckade trevliga dagar tillsammans. Sedan är det dags för mig att börja jobba.

Nu ska jag ta mig i kragen. Resa mig upp och gå till affären.

Svettig afton till er alla!