Idag kom svärmor förbi och tog lillbebisen på promenad en timme så jag skulle få städa.
Tänk så snabb och effektiv man blivit sen man fick barn.
Dammsög, torkade golv och städade badrummet (torkade golvet för hand för att komma åt ytor som samlar mycket damm!)
När svärmor kom tillbaka stod jag ute och dammade mattor för fullt, sen var jag färdig.
Tur det för hon kom med en vrålhungrig unge.
Nyss blev jag även inspirerad av en kär vän och skurade ur ugnen lite. Med fokus på glaset i luckan.
Nu ni, mor och far.
Nu är det rent hem tills ni kommer!
---
Titta så rent det blev.
Före och efter.
Angående förra inlägget. Det bestod fullständigt av massa ironi.
Träning behöver jag. Men det är svårt att få till med en man som är borta mycket och en bebis som kräver uppmärksamhet, samt att all ensamträning, eller gympa är så tråkig att jag inte finner motivation att ens gå dit en endaste gång.
Men. Bollsporter älskar jag. Så nu har jag frågat runt och fått napp. När maken är hemma ska jag smita iväg och spela badminton med vänner. Jag ska även utmana maken också som brukar spela ibland när han är hemma.
Som den tävlingsmänniskan han är, så måste jag ju slå honom... Hihi.
Vi börjar där så får vi se vad som händer. Det är svårt att få en regelbunden träning i detta liv. Om jag inte ska ägna kvällarna när bebisen somnat till att ha lite hemmaträning. Inte så lockande.
Nä, då vill jag hellre vara en soffpotatis. Det ska jag vara nu i alla fall!
Vilka påhopp jag råkade ut för när jag klagade på min gamla trötta kropp. De säger att jag är för otränad. Pyttsan. Jag som ständigt bär omkring på en (snart) 8 kg klump, lyfter upp och ner klumpen flera gånger varje dag (och natt) går långa promenader flera gånger i veckan osv. Nejdå, det räknas inte. Jag är för otränad.
Ha, här får ni dagens bevis på att så inte är fallet!!
För stark för att smöra mackor! Det ni! Återkom när ni klår det! ;-)
Ömmande knän, värkande rygg, trött kropp. Två dagar - två långpromenader. Ibland undrar jag hur gammal min kropp är, egentligen.
Har kunnat känna antydan till vår senaste dagarna. Solen har värmt. Men det är fortfarande vinterjacka som gäller.
Lilltösan har fått två tänder. Dessa gnager hon flitigt med på våra fingrar.
Annars övar hon sig på att sitta. Fast det är ju roligare att stå.
Jag ska ägna mig åt min gamla kropp nu, kanske man kan satsa på byteshandel när föräldrarna kommer på besök om några dagar. Lite pill i håret, massage, eller manikyr mot en ryggmassage? Vad sägs mamma? ;)
Då var jag åter här igen.
Efter en tur till Västerbotten för att umgås med familj och några veckor hemma har jag nu samlat ihop mig för att uppdatera världen om vårt liv.
I detta nu är jag den enda som är vaken i detta hushåll. De andra två ligger och sover gott, vilket jag hoppas de gör en bra stund till. Vi är nämligen familjen Sjuk. Igår var jag och maken däckade av illamående. Inget hängandes över toaletten eller så, men ett stadigt illamående som gjorde att inte mycket mat gick ner. I natt drabbades dottern av feber, så nu ska vi hålla koll på att hon inte blir värre. Illamående finns kvar hos oss, så någon märklig form av magsjuka verkar vi ju ha drabbats av.
I Västerbotten blev vi också sjuka, men då av förkylning som avklarades rätt lindrigt (eller det var för mycket att hinna med för att hinna känna efter hur sjuka vi var).
Roligt hade vi där i alla fall! Det blev pulkaåkning för mig och systerdottern, rutschkaneåkning för oss två också (men hon vill nog aldrig mer åka med den galna mostern igen som bara skrattade och skrattade så hon inte kunde resa sig när vi kommit ner för kanan..) massa bus med systerdottern, dottern och syster/moster. Även en hel del gos, bus och trevligheter med föräldrarna. Syster och systerdotter fick även kjolarna jag sytt till dem, titta så fina de blev!
(Klicka på bilderna för att se dem i större format)
Systerdottern tog sitt ansvar som äldre kusin att mata den yngre.
Även jag fick bli dragen i pulkan. Men jag fick slita också..
En dag tog vi oss på loppis, jag, mamma och syster. Jag skulle inte shoppa så mycket, brukar ändå inte hitta nåt på loppis så det var rätt lugnt. Trodde jag ja. Kom hem med jeansshorts, vår/höstjacka, skjorta, kantband (att sy med) och en väska. Sedan fick jag även köpa ett par jeans av syster som hon köpte men inte trivdes i, men som jag fullkomligt älskar. Resten av kläderna (kunde ju inte testa något) satt som ett smäck. Ibland har man tur.
Flygresan med lillan gick alldeles utmärkt. När hon fick bältet på sig ville hon helst resa sig och stå i knäet, men så började planet att rulla och hon slappnade av totalt. La en filt över ögonen och hon sov halva resan. Andra halvan ägnade hon till att få affärsmän att sitta och vinka och prata babyspråk med henne.
------------------------
Nu till något helt annat.
Syster har startat en utmaning. Jag är inte sen utan hakar såklart på.
Det handlar om att ta tag i en sån där sak som man skulle kunna kalla "jag ska bara..." Det där man skjuter upp i oändlighet för att det är tråkigt, jobbigt eller man bara inte tar sig tid. Suverän utmaning.
Jag antog utmaningen. Jag satsade på att sy fast ett kantband på en tröja som jag klippt upp i urringningen för den var lite för tajt. Detta med kantband har jag aldrig sysslat med förr och beskrivningarna jag fick var inte de lättaste att förstå. Så jag hade påbörjat det tidigare, men misslyckats och blivit så arg, så jag hade lagt undan det för att ladda. Men nu är det klart. Inte perfekt, men bra för att vara första gången. Jag är nöjd och det är ju huvudsaken!
Här är resultatet:
