Igår hörde jag ett klampande ljud. Tittade ner och där kom dottern krypandes. För första gången! Sen har hon övat. Det blir stadigare och stadigare och hon orkar längre stunder hela tiden. Vilken tjej alltså!

Som att det inte skulle räcka så har hon även kissat i toaletten 3 gånger.
Hon brukar ofta kissa en stund efter att man tagit av blöjan. Så när hon skulle få vara blöjlös en stund så satte jag henne på toaletten först. Efter en liten stund kissade hon. Idag, tredje gången jag gjorde detta test så verkade hon förstå direkt vad hon skulle göra.

Kan man vara mer stolt?!
Nu gäller det att köpa en potta och ta tillvara på denna lärdom!

Hon har även slutat äta på natten och har två nya tänder på gång.

Det är en spännande tid nu!

Hela mitt liv har jag velat ha en hobby. Få vara kreativ och skapa. Då bästa vännen och grannen var suverän på att både måla och spela piano, cello och att sjunga, samt så mycket annat så kämpade jag på för att bli lika duktig, eller åtminstone lite duktig. Men motivationen var aldrig tillräckligt stark för att öva (avskyr att träna, jag vill kunna på en gång) och de bilder jag hade i huvudet som skulle kunna bli en enormt vacker tavla slutade alltid med att det såg ut som... tja, det var sällan man såg vad det föreställde helt enkelt. Bästa vännen hade målarskolor med mig ofta, berättade och visade väldigt pedagogiskt hur jag skulle göra. Trots att jag gjorde så blev det aldrig i närheten av hennes verk.

Ibland fick jag visioner på små saker som jag ville sy och plockade fram mammas symaskin för att sy. Men även här slutade det sällan bra. Maskinen krånglade och jag blev arg.

Syslöjdslärarna jag hade på den tiden var inte heller ett dugg inspirerande så de tog lätt död på den lilla motivation jag kunde ha ibland.

Träslöjd var lite roligare med alla spännande verktyg där fanns att använda, men det var inte riktigt lika lätt att ta hem och arbeta med där om inte alla verktyg fanns (en stor del av motivationen därifrån kom från alla verktyg som bara väntade på att bli använda, så hemma i pappas garage inföll sig inte motivationen med samma styrka).

Men nu. Massvis med år senare. I 28 års present kom svärmor med hennes symaskin som hon fått av sin svärmor och som knappt användes. Jag var ledig pga tjock mage som inte kunde arbeta för hårt. Men sy kunde jag.

Det har blivit en del projekt under året. Motivationen och inspirationen kommer och går, men glädjen finns alltid där. Jag har hittat något som jag kan ligga och drömma om på nätterna. Vad ska jag sy? Hur ska jag sy det? Vilket tyg ska jag använda? Kan jag sy om nåt gammalt plagg?

Sitter hela kvällar ibland och googlar idéer, mönster, tyger, allt jag kan komma på.

Jag har hittat något jag tycker är roligt. Något jag är duktig på (okej, bästa vännen/grannen syr ju också och henne kommer jag aldrig kunna slå, i nåt. Men det har jag accepterat nu.) och något som jag dessutom har användning för!
Laga, sy om, sy nytt.


Tänka sig. Redan vid 28 års ålder skulle jag hitta mig en hobby. Det hade jag inte förväntat mig. Få barn och hobby med en månadsmellan rum. Inte illa.



(Om du skulle råka sitta på nåt tyg du inte vill ha, som är i nån snygg färg eller en bra basfärg, eller kanske lite sytråd eller gamla mönster. Jag kan offra mig. Tar emot allt sånt med öppen famn.. ;-))