I natt var vi inte överens. Lilltösen vägrade sova. Kvart över 2 kunde vi äntligen lägga oss ner i sängen, för att sedan vakna strax före 5, halv 7 och nu halv 10. Dessa gånger väckte hon oss med ett vrål, istället för ett litet gnäll som det annars brukar vara.

Det enda bra med vrålet är att jag hoppas grannarna vaknade (om man får vara så elak) för de hade fest igår så vår lägenhet vibrerade.

Tänk att ha ett hus då man slipper sånt.

Det blir nog en trött dag idag. Tur hon är söt. ;)

Vår lilla bamse växer så det knakar. Snart uppe i 4 kg, hennes kurva går mer rakt uppåt istället för diagonalt längs med normalkurvan.

Hon börjar visa mer temperament så föräldrarna kämpar med att hänga med och förstå vad hon vill.

Men hon har oftast stunder då hon är väldigt snäll och söt och allt man gör är bara att njuta av sötisen. Som denna stund.

Nu är sista tabletten på min medicinkur tagen. Så nu hoppas vi att allt är bra och fortsätter så.

Smärtan avtar sakta, men nu kan jag nästan sitta normalt och röra mig nästan helt obehindrat.

Lillan växer, det märks främst när vi byter kläder på henne. Nu har de börjat passa..
Hon har många roliga miner och ljud för sig och hon visar mer och mer personlighet. Ibland låter hon oss till och med sova lite på nätterna. :)

Tids- och dagsuppfattningen är lika med noll. Ingen koll på något. Men det går ju bra ändå.

Med andra ord.
Vi har det rätt bra här. Så länge lilltösen är glad...

I lördags fick jag fara hem från sjukhuset. Medicinen hade gjort susen och jag hade sänkt mina värden bra. Fick två olika tabletter som jag nu ska äta några gånger per dag i en vecka.

Energin kommer sakta tillbaka till mig, jag är inte lika blek längre men smärtan finns dock kvar, blir lite bättre för var dag som går i alla fall.

Nu hoppas jag bara att det är slut med komplikationer för oss så vi får en chans att komma igång med detta nya liv.

Lilltösen mår i alla fall bra och styr våra liv med järnhand. Det blir lite sömn (för oss), många blöjbyten och mycket mat (för henne), precis som det ska vara.

Idag firar min älskade dotter en vecka ute i den här världen.

Det har varit en händelsrik vecka för hela familjen. Kanske lite för händelserik. Hade räckt med att bara vara hemma med familjen och lära känna vår nya familjemedlem.

Men min kropp hade andra planer.
Fick ett hematom (sprucket blodkärl, blåmärke eller vad man nu vill kalla det) i samband med förlossningen som blev en stor knöl som till en början kändes som en andra förlossning..

En läkare kom och tog hand om det och sa att det skulle bli bättre. Bitvis blev det så, men i tisdags blev det successivt sämre, så till sist var det bara att åka till gynakuten som skrev ut antibiotika och sa åt mig att komma tillbaka om det inte blivit mycket bättre inom två dagar.

Det blev det inte. Så igår åkte vi tillbaka för att efter några timmars väntan få veta att jag skulle bli inskriven då sänkan höjts rätt mycket sen sist.

Så nu får jag antibiotika insprutat i armen, antibiotika i tablettform och ett gäng smärtstillande tabletter också.

På dagens rond fick jag beskedet att jag nog får åka hem imorgon. Så nu håller vi tummarna för det så vi kan få satsa på att bara vara en familj.

Än så länge har familjedelen, trots allt runt omkring, varit väldigt mysigt och spännande, och såklart väldigt tröttsamt när man aldrig får sova på nätterna..

Men när man då tittar på lillflickan och får världens sötaste leende mot sig, ja då känns den där tröttheten som en fis i rymden.