Fotodag
Fint landskap här nere...
Titta Emy är nästan lika lång som turning torso...:)
Hallå....?!
Klättervägg.. ?
Okej, inte från denna havspromenad, utan från förra helgen. Men jag gillar den så den får komma med nu med.
Gårdagens kopp choklad.. mums.
That's it for now.
Mysig höstdag
Har haft en skön dag. Cyklade hem med bra musik i öronen och sjöng med lite för mig själv, som jag brukar göra, och log för mig själv när jag tänkte att nu har jag helg!
Lagade lite mat, prata lite med Emy... eller lät henne prata. :) Sen for vi in till stan, skildes åt och
jag gick och köpte en skiva. En underbar söt mysig skiva. Hanna Hedlunds debutplatta.
"Det är jag som är mamman"
Sen tog jag mig en promenad i regnrusket, en skön promenad trots de kalla dropparna mot kinderna och den hårda blåsten runt min kropp. Jag bara rätade på kroppen och strosade på i härlig Emma-takt. Mitt slutmål blev Stadsbiblioteket. 4 våningar högt bibliotekt. Jag bara mös (kan man säga så?) på när jag gick runt där och tittade på alla böcker, skivor och musikdvd:er. Att ett bibliotekt kan innehålla så mycket spännande. Till sist hamnade jag i skräddarställning på golvet framför böckerna av Eyvind Johnson. Efter en lång stund, med bläddring i varje bok valde jag "Stad i mörker". Boken som sägs handla om Boden, eller Eyvinds minnen från staden. Ska bli en spännande läsning.
Skivan är snart slut. Den är riktigt fin. Annorlunda, bra. Lyssna på den!
Jag ska koka lite varm choklad och garnera med grädde. Dags att fira att helgen är här.
Vad finns att skriva?
Har fått många kommentarer från folk om den där träffen. Många som inte förstår vad som är så speciellt. Har försökt förklara, men det är svårt att förklara. I min värld finns inget annat. Jag vet så klart och tydligt vad jag tycker och varför, men att få ut det är desto svårare. Är väl en sak som får stanna hos mig då. Förstår du inte min tjusning, eller har svårt att se vad som ska vara så speciellt, jaja.. strunt samma. Det får inte mig att ändra mig så håll tyst och låt mig kunna glädjas åt det i alla fall.
Idag var jag i alla fall med i radio Malmö. Blev intervjuad på kyrkan om min nya tjänst. Som det stod på programmet: Intervjuer med intressanta personer. Haha.. hade lite ångest innan, men när jag väl satt där så var det faktiskt väldigt spännande och roligt.
Efter det så har jag målat i hallen till fritidsgården. Imorgon börjar jag kl 9.. :) Riktigt soft och skön vecka, bra chans att ta igen sig lite och ladda om.
Har varit på stan nu i eftermiddag, köpt målarbyxor, en tröja som jag föll för (Jag har ju pengar helt plötsligt!!) och två spel som jag spelat en del förr..
Om ett tag får vi besök här då vi förhoppningsvis får spela lite spel. :)
Här är svarta faran. Den låter mer än en motorcykel ibland, oftast. Folk vänder sig om när jag kommer cyklandes. :) Ska se om jag kan lura någon vän att ta sig en titt på vad det är som låter. Det är något med kedjan eller tramporna i alla fall. Har du några tips vad det kan vara och vad man kan göra åt det så säg gärna till!
Tack för mig.
Helg tillägnad Stenmarck.
Sara frågar mig om vi inte ska gå tillbaka och fråga om vi inte kan få ta kort. Va? Kan man göra så, är min reaktion. Sagt och gjort, vi går tillbaka. Tittar in genom fönstret men ser han inte där. Nej, han har gått! Vänder mig om.. och där står han. Vad ska jag göra? Jag knackar han lite lätt på axeln, men han märker ju inget.. han står och pratar med sina kompisar... jag gör några fler försök och till sist reagerar han och vänder sig om och ser på mig. Oh My... :) Jag frågar om vi kan få ta kort. Ja, absolut säger han. Vi står här och pratar om gårdagen, säger han. Jasså, gick det bra? Jo, men ikväll är ju sista konserten så vi är riktigt laddade. Jag säger att vi ska på konserten och visar också upp singeln jag just köpt och säger att jag köpt den. Här inne frågar han förvånat och pekar på scandic. Jepp.. Jag ger Sara kameran och Martin lägger armen om min axel och trycker mig närmare. Jag lägger handen om hans midja och gör detsamma. Jag kämpar för att kunna stå så stadigt som möjligt, för att mina ben inte ska kunna skaka så mycket... men det är svårt.. När vi är klara och gått därifrån så skakar händer och ben för fullt. Vilken fullträff. Resten av tiden på stan så går jag runt med ett fånleende och ser Martin överallt, tror jag. Lite nu och då skrattar jag också till för mig själv, Sara undrar vad jag skrattar åt... hmm.. det var bara åt att vi träffa Martin.
Efter stan var det dags för vila och mat. Sushi bidde det... gott, men sedan var det dags att göra oss fina för kvällens show. Ladies night. Peter Stormare, Henrik Hjelt och Martin Stenmarck!!!
Det var en underbar show. De driver med varandra, sig själva och fördomar och kvinnor. Så skönt att sitta där och bara njuta och skratta. Sång, dans, killar med bar överkropp och 2000 skrikande kvinnor.. Inte konstigt att det blir sån galen kväll.
Idag har vi trotsat vädret och gått till havet. 25 minuter härifrån finns havet med sandstrand, ljuvligt. Det var väder a la Gotland. Regn och blåst..
Sara har nu farit hem med tåget, får se om stormen Ulrik ger henne några förseningar eller om hon kommer fram i tid.
Jag ska nu äta glass och drömma om min kära Stenis.
Ajöken.
Halv dag
For hem efter lunch idag. Har blivit förkyld. Tänkte se till att inte jobba ihjäl mig denna gång så jag passade på att fara hem och vila upp mig. Såg lite tv, sova lite i soffan när Emy försökte adressändra.
Blev en lugn eftermiddag/kväll. Skönt det. Hade ett långt samtal med mamma och pappa om jobb, försäkringar och annat som måste ingå i det vuxna livet. Efter det gjorde jag det enda rätta.
Jag fyllde badkaret med varmt härligt vatten, tog mig ett bad medan Frank Sinatra sjöng på för fullt i bakgrunden. Skönt att ta en lugn stund och bara vara, inte tänka, inte göra något... utan bara ligga där och höra Franks sköna stämma.
Sitter nu med ett glas te och är på väg mot sängen. Måste upp imorgon och fara till jobbet.. har ett möte jag måste gå på.
Just ja. Jag fick mig en ny vän igår, för bara 500kr. Svarta faran. Han får mig komma till jobbet på bara tio minuter istället för 30 min. Man måste ju se till att krama ur all extra sovmorgon man kan få. Det är en spännande cykel som ger ifrån sig spännande ljud när man vingligt trampar fram på de smala cykelvägarna som finns här och var. Men han är en pärla. :)
Stoppar in en bild på honom nån dag snart också..
På tal om ingenting. Min kära "vän" Martin Stenmarck har gjort en ny singel, genom ett samarbete med Scandic kom denna till. Kolla in det!!
Första natten nalkas
Snart är det dags för att sova första natten i vår lägenhet. Ska bli så skönt. Har dessutom fått hit en säng som jag fått låna, underbart!
Har hunnit en sväng till ikea idag, köpte in lite kastruller, några tallrikar och glas, men bestick bidde det inga av, så vi får leva på plastbestick tills Emy får hit sina saker. Så min första middag i denna lägenhet fick jag äta med en smörkniv. :)
Är riktigt skönt att äntligen få ha något eget.
Orkar inte skriva något mer nu, är så trött.
Har efterfrågats lite bilder, så jag lägger in några bilder på hur min väg till jobbet ser ut..
Ungefär så ser de sista 10 minutrarna ut av min promenad till jobbet.
Ajöken
Emmakväll
Till sist öppnades dörrarna och jag var först in i den lilla salongen med rosa, väldigt slitna stolar och väntade sedan med spänning.
Ibland kan tiden nästan stå still känns det som, man vill bara att den ska snurra lite fortare för att sedan stanna när allt är som bäst.
Men som man brukar säga, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Filmen började rulla.
Jag satt där i biosalongen i Lund, med ett 20 tal andra människor och såg på trädälskaren, som min storkusin gjort.
Plötsligt kunde jag förstå hur de som var på den allra första bion någonsin kände när de satt där i stolarna och såg filmen rulla förbi deras ögon. Man förstår inte riktigt hur det funkar, människorna på filmduken är så verkliga, platserna känns så nära, men man når det inte.
Det var en sån konstig känsla att sitta där. Se alla så otroligt välbekanta platser hemifrån, se släktingar och andra människor som man vet vilka dem är. Jag ser ju dem så tydligt, hör dem prata, de är ju så nära mig och det känns nästan som att jag är där men så inser jag att jag sitter i en biosalong i Lund, ca 160 mil från hemma, där filmen är inspelad, runt omkring mig sitter massa okända människor.
Jag skrattar när jag ser och hör allt välbekant som jag kan leva mig in i så mycket, och skrattar även med resten av publiken åt de roliga kommentarer och annat roligt som förekommer här och var i filmen. Men jag sitter också med gråten i halsen filmen igenom. Jag längtar dit till dessa platser, vill bara tillbaka men inser att jag inte skulle kunna bo där. Jag blir förvirrad, glad och ledsen.
När filmen är slut och det är dags att gå ut ur salongen sitter alla kvar, inte länge, men ändå så att jag känner att den måste ha tagit tag om alla på något sätt. Jag går därifrån, lämnar Lund (fick fråga om vägbeskrivning även tillbaka till station, gick visst åt heelt fel håll till att börja med) mållös och lättad för att jag var själv denna kväll. Fick tid att landa lite innan det var dags att återvända till verkligheten.
Nu är det nog dags för att se film. Imorgon flyttar vi till lägenheten!
Jag älskade filmen, men är väl medveten om att jag är ytterst partisk. men jag tror ändå att den är bra och väl värd att se, så:
Gå och se trädälskaren!
Boden.
Hur mycket jag än flyttar, hur många vänner jag än skaffar mig på olika platser i världen, hur länge jag än bor i en ny stad spelar ingen roll. Boden kommer ändå vara Hemma. Det är där jag växte upp, det var den staden som formade mig till den jag är. Självklart har jag förändrats sen tiden jag bodde där, men i grund och botten kommer jag alltid vara "BodenEmma". Jag försvarar staden med mitt liv nästan om någon skulle komma med kritiserande ord, men jag förbehåller mig rätten att själv uttrycka mitt missnöje med hur vissa saker är eller var då jag bodde där. Det tar jag som min rätt som Bodensare.
De gånger jag får hemlängtan så är det Boden som är i fokus för dessa känslor. Jag minns hur det var förr, jag ser de välbekanta gatorna för mitt inre och längtar efter att få gå där och känna lugnet och tryggheten i att veta precis hur vägar och platser ser ut. Inte behöva fundera hur man ska fara för att ta sig från plats A till plats B. Jag får slå på autopiloten i huvudet och bara hänga med. (Just detta som gör att jag ibland kan bli så urbota less på staden.)
Men på grund av att jag flyttat runt en del mellan olika platser och städer så är Boden inte den enda stad jag kan sakna. Men då skulle jag vilja benämna den saknaden med ett annat ord, för hemlängtan är det inte. Då är det bara en längtan, eller saknad efter det jag var med om under tiderna på dessa ställen.
Saknaden är en saknad efter en gången tid, vänner jag umgicks med och upplevelser jag gjorde, men även staden i sig, platserna är en del i alla upplevelser och alla minnen jag har från min hemstad.
Hösten är en sådan årstid som gör att jag minns gamla tider och får min hemlängtan efter Boden. Jag saknar den norrbottniska hösten, trots att jag var dag fascineras av hösten här i Skåne och faktiskt tycker om den på sitt sätt. Det är en ny upplevelse att kunna sitta ute på balkongen utan varken jacka eller långärmad tröja och njuta av den värmande solen mitt i oktober.
Det blir ett spännande år med andra årstider än vad jag är van vid, annan miljö och kultur. Ett annat slags liv, jag hoppas jag snart ska kunna hitta min plats i denna stad så att jag kan känna att jag trivs och kan ta tillvara på detta äventyr.
Medan allt detta snurrar på runt omkring mig kommer tankarna, saknaden och kärleken till min barndomsstad göra sig påminda i en förskönad version och jag drömmer tillbaka till en tid som var och kan sedan återgå till att njuta av en tid som är.
Ber om ursäkt
Jag kämpar på fortfarande. Det är ovisst och tungt ibland, andra gånger lite lättare. Men som en sa till mig idag, det tar inte en månad att bygga förtroende, inte ens ett halvår.. Så jag har ju alltså ett tag kvar innan det börjar hända saker.
Idag har jag träffat en vän från min Örebro tid, vilket var väldigt trevligt. Åt lite mat och pratade massa. Skönt att göra något annat en stund. Snart är det helg och då ska jag soooova. (Obs! Inget stavfel, jag menar bara att jag ska sova länge. ;) ) Men först är det en dag kvar på jobbet.
Har nyss bokat biljetter till en grym show som jag ska gå på tillsammans med min syster. Vilken show? Ladies night såklart!!
Just ja. Jag har en sak att erkänna och be om ursäkt idag. Det börjar redan gå utför nu. Svarade en lärare på jobbet idag med ett skånskt: Jaa..
Det behövdes bara 6 dagar i Skåne för att börja ta efter dialekten. Inte bra. Har dock tänkt på skånska flera dagar. Måste göra det på jobbet för att kunna förstå lite grann av vad de säger, men ofta så får jag be dem upprepa det de sa för att förstå vad de säger. Inte lätt att hänga med på vad de säger när man flyttar utomlands. :)
Nu ska jag avvika härifrån och se på vänner. Lovely.
Take care.
En trött måndag.
Gick till jobbet med en del ångest, påverkad av sömnbrist. Blev en tung första timme. Hade sedan massa klasser som jag skulle visa ungdomslokalen för så det var bara att ta fram leendet och köra järnet. Skönt att ha så pass mycket att göra så jag inte hann känna efter nåt.
Dagen gick rätt fort ändå. Tack och lov. Nu hoppas jag att jag får sova lite bättre i natt så jag orkar med morgondagen lite bättre.
Söndagen blev rätt skön. Vi gick till kyrkan på förmiddagen. I riktigt ordentlig blåst och lite dugg regn. Hem vägen blåste och regna det för fullt. Så vi gick och köpte oss varsin pizza och gick hem och mumsa på det. Blev en riktigt slappar dag. Vi fick sällskap här i det tillfälliga kollektivet ett tag, vilket var trevligt, fick träffa en till nyinflyttad norrlänning. Så vi satt och pratade om hur bra och fint det är där uppe. :)
På kvällen tog jag och Emy en promenad till stan och tillbaka. Blåsten och regnet hade försvunnit så nu var det riktigt härligt ute. Skönt att avsluta dagen på så sätt.
Nu är det nog dags att laga nån mat.
Hej hopp.
Äntligen helg
Till sist kom helgen. Men det känns som att den snart är förbi. Denna dag har gått alldelens för fort. Vakna vid tio, men man borde sovit längre... somnade nämligen vid 4 i natt. Jag och Emy låg och pratade lite för länge.. Blev en lugn förmiddag och sedan ut på stan. Köpte en väska, som hade prislappen 199:-, men jag behövde bara betala 99:-.. tack så mycket! Köpte även en fin bolero och ett par sköna sulor till mina skor som avlastade mina knän lite som började ge sig till känna efter promenaden till stan. Sen gick vi hem igen, köpte lite mat och stekte plättar. Har haft en liten powernap också, för om en timme ska vi iväg till en kompis till Tomas och träffa lite folk.
Gårdagen tog jag mig igenom också. Men det var mycket tid över till att göra... ingenting. Det är svårt när man inte direkt har några arbetsuppgifter utan måste hitta på sina egna uppgifter i en skola man inte känner, bland folk man inte känner och inte känner till några rutiner heller. Började i alla fall skriva lite dagbok över vad jag gjorde för att förhoppningsvis kunna se lite skillnad om en vecka eller så.
Nästa vecka ska jag börja med visningar till ungdomslokalen. Blir intressant att se hur det blir. Vet inte riktigt hur det ska gå till, känns som att jag måste hitta på något bra, roligt sätt att visa den på. Men jag har torka på bra idéer nu.
Har en fin liten knöl på min handled också, som brukar komma och gå. Men nu vill den inte gå. Stötte mig på knogarna tidigare men handen vek sig och oj, vad det gjorde ont. Ungefär som att stuka handleden. Underbar känsla.... Men det lugnar ner sig efter ett tag så det är lugnt.
Nu är det dags att vakna till liv efter sovstunden. Godmorgon, godmiddag, godkväll.
Vispar plättsmet. (Det är min nya tröja jag har på mig.)
Dag två
En dag med massvis med timmar och ingen aning om vad jag ska göra.
Har presenterat mig för vissa klasser och fixat nyckel till ungdomsrummet. Annars har jag gått omkring, suttit på min stol i arbetsrummet och försökt komma på något att göra, gått omkring lite mer, kanske presenterat mig för några till, pratat med några lärare och till sist så lyckades jag fånga rektorn en liten stund med.
Chansade och gick iväg och köpte lunch, visste inte ens när jag hade lunch. Var en riktigt tung dag till och från. Försökte verkligen att njuta av de få toppar som dagen innebar. Som när de jag delar arbetsrummet med snackade med mig, skämtade och så, eller när någon av eleverna hälsade på mig..
Timmarna har blivit räknade många gånger. Jag har skrivit samma saker om och om igen i min anteckningsbok, för att det ska se ut som att jag har något att göra. Har räknat klasser, lärare, försökt förstå mig på deras klassystem, vem som är vem osv.
Imorgon är sista dagen för denna vecka, kommer nog bli en till dag med alldeles för många timmar, trots att jag ägnade sista timmarna idag åt att göra en lista på saker jag ska fixa imorgon. Fanns inte så mycket att skriva, så jag fyllde i det jag skrivit noggrant, mycket noggrant. :)
Till sist så var dagen slut, jag kunde gå hem. Sitter nu här med rejäl huvudvärk och tröttare än tröttast.
Vet inte vad som händer ikväll, men om jag känner mina för närvarande kombos så kommer det inte bli en alltför tidig kväll. Igår blev det spel och häng till halv 12... jaja. Sånt man får ta när man befinner sig mitt i ungdomens ljuva dagar.
Det var min dag.
Just ja. En sak till. Jag och Emy tacka ja till en lägenhet igår, i andra hand i ett år från och med mitten av oktober. Ska bli riktigt kul att få flytta dit!! Mysig lägenhet, en 2,5:a, så vi får lösa vem som ska bo vart, men det blir nog bra. Ska bli kul att få bo med Emy!
Tack och hej.
Första dagen
Blev väl omhändertagen igår, umgicks med trevliga människor, spelade spel och slapp tänka så mycket på denna dag.
Men den kom till sist i alla fall. Efter en natt med många avbrott då jag trodde att klockan var mer än vad den egentligen var.
Jag tog mig upp, blev klar för tidigt så jag fick vänta ett tag, gick iväg, kom fram för tidigt också men gick in och så var dagen igång. Förmiddagen spenderade jag på kyrkan. Fikade, blev presenterad för massvis med folk och fick en del information om diverse saker. Huvudet började bli lagomt fullt och det hade bara gått en och en halv timme av dagen då.
Fick sätta mig ner i mitt "kontor" och läsa lite innan det var dags för lunch med en av de jag kommer jobba mest mot på kyrkan.
Efter lunch var det dags att gå till skolan. Fick gå rundvandring, bli presenterad för ännu mer folk och få en del information.. Inte mycket som stannade kvar i huvudet kändes det som. Fick en bunt med papper om skolan och fick sedan fara hem och läsa igenom det.
Jag har pendlat mellan att vara skraj och vettskrämd. Har ingen aning om hur det här ska gå, verkar inte vara direkt någon som vet vad jag ska göra, utan det är mer upp till mig själv att hitta på nåt vettigt. Det blir en stor utmaning detta, det är det minsta jag kan säga.
Imorgon ska jag gå och "knacka dörr" och presentera mig för alla klasser har jag tänkt. Sen får vi se vad jag hittar på efter det. Då är det väl kanske bara dags att ta steget ut och börja prata med eleverna.
Emy har kommit hit nu också, vi har just fått mat och ska iväg och gå på visning på två lägenheter. Sen ska jag läsa klart min bunt med papper och hoppas att jag får lägga mig lite tidigare ikväll i alla fall.
Det som känns skönt är att jag träffade några som kände som riktigt trevliga människor, så det blir nog bra. Ska bara komma förbi denna första jobbiga lära känna alla -fasen.
Dags att åka på visning.
Ajöken
