Helg tillägnad Stenmarck.

Vilken helg det bidde. Syster kom på besök. Var en lugn fredag, på lördagen gick vi till stan, köpte lite kläder och Sara såg hotell scandic, vilket jag ville in på för att köpa Martins nya singel. Går in och frågar efter den. Betalar och går ut. Men innan vi hinner komma till dörren så knuffar Sara till mig och jag kollar åt sidan. Där står han. Jag blir helt chockad och vi går ut. När vi kommer runt hörnet och stannar så känner jag att mina ögon är så uppspärrade att de hade kunnat ploppa ut.

Sara frågar mig om vi inte ska gå tillbaka och fråga om vi inte kan få ta kort. Va? Kan man göra så, är min reaktion. Sagt och gjort, vi går tillbaka. Tittar in genom fönstret men ser han inte där. Nej, han har gått! Vänder mig om.. och där står han. Vad ska jag göra? Jag knackar han lite lätt på axeln, men han märker ju inget.. han står och pratar med sina kompisar... jag gör några fler försök och till sist reagerar han och vänder sig om och ser på mig. Oh My... :) Jag frågar om vi kan få ta kort. Ja, absolut säger han. Vi står här och pratar om gårdagen, säger han. Jasså, gick det bra? Jo, men ikväll är ju sista konserten så vi är riktigt laddade. Jag säger att vi ska på konserten och visar också upp singeln jag just köpt och säger att jag köpt den. Här inne frågar han förvånat och pekar på scandic. Jepp.. Jag ger Sara kameran och Martin lägger armen om min axel och trycker mig närmare. Jag lägger handen om hans midja och gör detsamma. Jag kämpar för att kunna stå så stadigt som möjligt, för att mina ben inte ska kunna skaka så mycket... men det är svårt.. När vi är klara och gått därifrån så skakar händer och ben för fullt. Vilken fullträff. Resten av tiden på stan så går jag runt med ett fånleende och ser Martin överallt, tror jag. Lite nu och då skrattar jag också till för mig själv, Sara undrar vad jag skrattar åt... hmm.. det var bara åt att vi träffa Martin.


Efter stan var det dags för vila och mat. Sushi bidde det... gott, men sedan var det dags att göra oss fina för kvällens show. Ladies night. Peter Stormare, Henrik Hjelt och Martin Stenmarck!!!

Det var en underbar show. De driver med varandra, sig själva och fördomar och kvinnor. Så skönt att sitta där och bara njuta och skratta. Sång, dans, killar med bar överkropp och 2000 skrikande kvinnor.. Inte konstigt att det blir sån galen kväll.


Idag har vi trotsat vädret och gått till havet. 25 minuter härifrån finns havet med sandstrand, ljuvligt. Det var väder a la Gotland. Regn och blåst..

Sara har nu farit hem med tåget, får se om stormen Ulrik ger henne några förseningar eller om hon kommer fram i tid.

Jag ska nu äta glass och drömma om min kära Stenis.

Ajöken.


Kommentarer
Elin

Ohhlala :D

2008-10-26 @ 16:12:45


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0