En kort notis bara om något ytterst viktigt.

Jag låste dörren till lägenheten, gick ner för trapporna, låste upp cykeln och cyklade in mot stan. När jag hunnit en bit cyklar jag förbi en parkering. Vägen sitter i ryggraden så tankarna snurrar runt i huvudet medan jag cyklar. Plötsligt ser jag något. En babyblå superSAAB. Vänta! Det där registreringsnr känner jag igen!! Jag cyklar förbi bilen och tittar in genom fönstret. Jepp. Den där insidan känner jag också igen. Jag lyfter snabbt mobilen och ringer min far. Jag upprepar den kombination jag minns från registreringsnr och han ger mig ett jakande svar.

Det är SUPERSAABEN!! Tvivlet fanns dock kvar i mig. Syster, som är fd ägare (efter farmor och farfar), bekräftar under dagen registreringsnr och när jag sedan på kvällen åker förbi platsen för att få en sista bekräftelse på att det var DEN superSAABen, så är den borta!!!!!

Jag suckar för mig själv och cyklar vidare... då jag ser!!! På nästa parkering lyser den upp i mörkret av ett osynligt ljus. Babyblå superSAAB. Jag kommer närmare och ser till min förtjusning. Det är den ÄKTA SAABen. Det är just den som kört omkring så många många gånger i staden som jag kallar för hemma.

Sidorna har lite rostiga fläckar här och var och jag känner vibbar från bilen att den känner sig ensam. Långt hemifrån. Men jag hoppas att jag kunde glädja den lika mycket som den gladde mig vid vårt kära återseende.

Ta hand om dig superSAAB, ta hand om dig.