Denna vecka har mestadels gått ut på att göra svärföräldrarnas katt nöjd när de varit på semester.
Jag tror vi lyckats bra. Oj vad han har kört med oss. En bra övning på livet som småbarnsföräldrar. Vi kallar honom för en jättebebis. När han jamar så kommer vi. Antingen är det mat, gå ut eller gos som begärs.

Då är det bara att släppa allt man har för händerna och ge honom det han kräver.

Men han är inte så jobbig. Inte helt fel att gosa med honom. Vi har stått ut. Där emellan har vi kört säng och vagn till lägenheten, hämtat barnbilstol, fixat lite trädgårdsarbete och framför allt - njutit av solen!!

Men katten har lätt haft det bäst...

Idag var vi på ultraljud. I denna stad får man göra två ultraljud, en kring v 16-18 och en kring v 31-34.
Det var väldigt mysigt att få se ärtan sprattla runt där, så gott den kunde.. Det börjar ju bli rätt så trångt nu kan man lugnt säga.

Idag är en dådan dag få hormonerna fullkomligt sprutar ur öronen på mig. Då gäller det att behandla den på rätt sätt. Jag känner att jag lyckas rätt bra... :)

Då jag har ett fysiskt tungt och rätt stressigt jobb så fick jag, efter många om och men, många samtal och brev till försäkringskassan, till sist godkänt till att få ta ut graviditetspenning. Tack och lov.

Jobbade en vecka efter semestern och var helt knäckt efter varje dag, kroppen orkade inte längre med jobbet. Sen blev det en veckas halvtid innan jag fick ledigt.

Nu njuter jag av ledighet, kunna ta en sak i taget och lyssna på vad kroppen säger.

Det är en sådan lyx att kunna ha som mål på en dag att läsa ut en bok. Så jag njuter och ser till att förbereda mig mentalt, ladda batterierna inför att ärtan i magen ska komma och göra oss sällskap.

Inte fy skam att sommaren passade på att komma lagom till att jag blev ledig. Lite väl varmt ibland bara.... :)