Ett firande utan gränser

Det hela började den 3:e augusti. 28 dagar före min födelsedag. Släktträffen var slut, vi hade alla sagt hejdå och skulle fara med familjen till makens föräldrar på fika. 

Men när vi väl kom dit hade släkten inte farit hem utan samlats för att överraska mig och fira min kommande 30 årsdag. 
Jag som älskar trevliga överraskningar blev väldigt glad, och tacksam! Inte nog med överraskning, självklart sjöng de en egenskriven sång till mig (melodi: Martin Stenmarcks "sjumilakliv".) sen fick jag även öppna paket. En ny, fin, underbar symaskin! Den som stod högst upp på min lista. Sen fick jag även lite söta tyger och knappar och diverse sytillbehör.

Symaskinen testades samma kväll. Den gick som smort. Massa fiffiga saker som gör syandet så roligt!


Sen var det en paus i firandet några veckor. Tills i fredags. Jag hade varit sjuk i två dagar, maken och dottern for till svärföräldrarna över dagen så jag skulle få vara ensam hemma och vila upp mig. Vid halv 4 ringer han och säger att de är på väg hem, men att vi måste fixa en sak ikväll. Vaddå? Jag har bokat bord på restaurang säger maken. Dottern skulle lämnas hos farmor och farfar. Redan här tyckte jag det lät mystiskt (dessutom hade jag för länge sen önskat överraskningsfest). När vi väl är framme så viftar makens näsborrar (ett typiskt tecken på att han ljuger) och han säger att han ska lämna dottern och jag får sitta kvar i bilen, därefter kommer han tillbaka och säger att svärföräldrarna vill prata med mig. Då förstår jag. Så när jag kommer till dörren så står massa vänner där och ger mig min andra överraskningsfest. Än en gång väldigt glad och tacksam!

Vid presentöppningen får jag ett brev. 


Det blev en mycket trevlig fredagkväll med vännerna!
Tanken var att en vän från Piteå skulle varit där, och var dessutom en del av brevet, men otur nog blev hon sjuk just när hon skulle fara. Men bara att hon faktiskt på allvar var på väg ner för att fira mig känner ofattbart! Tänk vilka vänner man har!

Lördagen väcks jag tidigt av dottern och sen går tiden såå sakta.
Till sist blir jag upphämtad!
Jag får börja med att bli sminkad på make up store, det blir en festlig sminkning där jag får utmana mig själv, färger jag aldrig har på mig. Men jag gillade det!


Därefter väntar en stund på stan, vi shoppar, pratar och fikar. Mysig eftermiddag.

Till sist sätter vi oss i bilen och åker bort från stan. Till sist kommer vi fram till Trelleborg av alla ställen. Vi går en bit och hamnar mitt i något de kallar Palmfestivalen. Vi kommer fram till en scen och min kompis frågar mig: Vem står på scenen? 

Då exploderar det inom mig. Såklart. Martin Stenmarck står där och soundcheckar. För många månader sen frågade min kompis vilka drömgäster jag skulle vilja ha på min 30 årsfest. Mitt svar blev Martin Stenmarck, och vår vän från Piteå.

Plötsligt hade de fixat mitt drömfirande, förutom att Pitbon blivit sjuk..
Tiden gick långsamt fram tills att det var dags för konsert. Regnet föll över oss och vi var genomblöta, men när Martin väl började sjunga så märktes inte regnet av längre, efter ett tag slutade dessutom regnet att falla..
Jag stog nästan så långt fram man kunde och fick ögonkontakt med honom flera gånger.

När konserten var slut var jag bestämd. Vi skulle prata med honom. Sagt och gjort, efter en stunds väntande stod han där, skrev autografer och tog selfies med folk. Jag väntade tills de fått sitt, sen gick jag fram med orden: Hej, jag har en lång historia. 

Så började det, sen pratade vi i en bra stund. Jag berättade alla minnen, alla tankar, allt jag någonsin velat säga. Han var fantastisk, lyssnade, bekräftade och kramades.
Han hade sett mig under konserten, han sa åt mig att komma fram och prata i fortsättningen vid kommande konserter. 


Vi for därifrån flygandes på rosa moln. Jag för att fått världens bästa firande och min vän för att allt gått i lås. 

Dagen därpå, var till sist den riktiga födelsedagen. Maken gav mig frukost på säng (som dottern försökte äta upp), sen hade vi en lugn och skön dag hemma med lilla familjen. Perfekt dag för att smälta allt och landa på jorden. 
Som att det inte räcker, jag fick även ett grattis från Martin via instagram. 


Jag är så otroligt tacksam för min fina släkt och alla fina vänner. Tänk vad ni gör för mig. Helt otroligt! Kan inte tacka nog! 

Jag fick ett perfekt 30 års firande, bättre än jag någonsin kunnat hoppas på.

Tack! Ni är guld värda! Ingen risk för 30 årskris här inte. :) 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0