Det händer mycket här.
Olivia har döpts, på påskdagen. Föräldrarna kom på besök över påsken. Veckan efter for vi till Egypten. En veckas semester hade vi länge längtat efter.
Sömnbrist, dåligt minne och en distraherande dotter är det jag skyller på när ryggen brändes första dagen. Jag som satt i skuggan och satsade helt på att inte bränna mig... Missade att smörja ryggen och tydligen var inte den i skuggan...
Sista dagen gjorde den inte ont längre. Men då hade semestern tagit ytterligare en vändning. Alla utom dottern drabbades av magsjuka. Vi tog alla varsin natt med sjukan.
Så jag njöt av första och sista dagen...

Efter att vi kommit hem har dottern kommit in i en ny fas. Separationsångest. Lämnar jag rummet gråter hon. Hon ska oftast sövas i famnen (från att ha varit superlätt att nattas.) ibland behöver jag bara sätta henne på golvet för att hon ska gråta. Då är man bara nöjd om man är i mammas famn. Ständigt smågnäll och supermammig. Sover oroligt på natten, är uppe kring en 5-10 gånger per natt och söver om henne....
Under denna tid har vi dessutom varit själva hemma. Nu är man lite slut med andra ord...

Därav den dåliga uppdateringen här.

Men hon kramas och pussas mycket nu, försöker förstå sig på hur man kryper och jag njuter av våren som blir varmare och grönare för var dag som går.