Trötthetens täcke.

Nu när jobbet har börjat igen, man börjar sakta men säkert komma in i det igen. Det börjar mörkna och bli svalare utomhus och verkligheten är åter på banan. Då händer det alltid. Tröttheten. Den sluter sig kring en som ett tungt mörkt täcke.
Trots att man sover bra och lagom länge om nätterna så känner jag hela dagen hur tröttheten håller ett stadigt tag om mig. Denna vecka är dessutom värre än vanligt. Jag som aldrig brukar hinna somna om på de 9 mintuer jag snoozar på, har somnat om på en gång efter att väckarklockan ringt. Jag går som en zombie på jobbet och orkar knappt något alls. Idag har jag äntligen en hemmakväll, så nu ska jag lägga mig ännu tidigare och hoppas att sömnen kommer snabbare än igår då jag låg två timmar innan den tog tag i mig.
Trots tröttheten har dagen varit till belåtenhet i alla fall. Hade en stund kring lunch då jag skrattade och skämtade övertrött om allt. Efter jobbet mötte jag en kompis och åt langos till middag. Är det festival i stan så gäller det att passa på. Det gjorde vi, två gånger om. Efter langosen blev det friterad banan och glass...
Sen skulle jag bara kolla snabbt om jag kunde hitta en klänning som jag kunde ha på en väns bröllop i september (då den jag tänkt ha sprack i dragkedjan då jag testade den...). Gick in i en affär. Tittade på en skyltdocka. Hämtade samma klänning och vips så var jag nöjd. Mer än nöjd. Jag drömmer om klänningen nu. Skulle vilja leva i den, dag som natt.
Nu ska jag fixa med annat.
Ajdö!


Kommentarer
Elin

Ååh vad spännande! Blir ju riktigt nyfiken på din klänning :D

2011-08-28 @ 10:11:42


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0