Fantastisk luciakväll!... till slut..

Julkonsert med Peter Jöback. Fantastiskt!

Det började dock inte lika fantastiskt.
Jag skulle åka med arenabussen ut till Malmö Arena, en buss som bara går när det är något evenemang på arenan.
Men den gick från stan så jag tänkte ta bussen dit. Jag gick, i tid, till busshållplatsen. Fanns två bussar jag kunde ta. Efter ett par minuter kom den första bussen, som körde förbi hållplatsen, stannade lite längre fram och släppte av lite folk och for sedan vidare. Va?! Så full såg den inte ut heller. Jaja, den buss jag kollat upp skulle ändå komma några minuter senare. Så jag väntade. På tavlan så stod det att den skulle komma snart. Men plötsligt hade de tagit bort den bussen och nu fanns det bara en buss som skulle komma tio minuter senare, vilket skulle innebära att jag skulle missa arenabussen!

Jag ringde Emy och bad henne kolla upp om det fanns en senare arenabuss, vilket det inte gjorde. Jag började gå mot stan och funderade på hur jag skulle göra. Hann ta mig till nästa busshållplats då bussen kom.

Ställde mig tillsammans med ett gäng andra människor för att vänta på arenabussen. 5 minuter gick, 10 min, 15 min... Ingen buss. Nu började jag bli riktigt stressad. Folk runt omkring mig började diskutera och några gick iväg och tog taxi. Till sist var vi bara några få kvar och vi bestämde att ta en taxi tillsammans. Fick tag på en minibusstaxi och for till arenan.
25 kr per person, så det var ju skönt.. En av de som åkte tog taxichaufförens namn och nr och han lovade att han skulle vara där på 10 min när vi ringde efter konserten. Så vi bestämde att ses där efter konserten.

Vi var inte särskilt glada på Skånetrafiken precis. Man kan ju fråga sig vad de sysslade med...

Men vi tog oss till konserten och jag satte mig på min plats och konserten kunde börja. Den började mycket fint också. Ett luciatåg kom in och sjöng, precis som jag hoppats på.

Sedan var det dags för Peter. Han sjöng de sånger jag hoppats på, plus några till bla guldet blev till sand.
Mellansnacket var bra, kändes ibland som att han följde ett manus, men det gjorde inget för det han hade att säga var bra ändå.

Jag rös gång på gång, det var verkligen såå roligt att äntligen få se Peter Jöback.

Vilken höst det har varit, konsertmässigt. Jag har fått se mina absoluta topp tre. Kirk Franklin, Martin Stenmarck och nu Peter Jöback.

Underbart!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Superwoman

Superwomans resa genom livet.

RSS 2.0